34 inlägg taggade med "Näringsliv Norrbotten"

Måste man vara psykopat för att jobba som VD? Jag bara undrar, för det finns ju så många artiklar som handlar om just det. Chefen som en psycho in spe. Kan det verkligen stämma?

Det finns ortsnamn som gör att man betvivlar de boendes stolthet över sin hembygd. Typ Kräkångersnoret strax norr om Umeå. Hur roligt är det att tvingas bokstavera det namnet för en lomhörd lyssnare? Hur skojiga är vitsarna när byns alla barn får magsjuka?

Jag skickar mig själv som bifogad fil till en kamrat. Gunnar Sjöberg.pdf heter filen. Det är jag, men bara nästan.

Ganska ofta lyser det ”oläsligt kort” när jag försöker betala maten med ICA-kortet eller parkeringen med Shell-kortet. Det finns en stor svart pil som visar åt vilket håll man ska dra kortet och ibland står det också ”försök igen” på displayen. Somliga drar och drar medan kön växer i takt med irritationen. Andra har upptäckt lösningen: Strunta i pilen, gör precis tvärtom och drag kortet åt andra hållet. Då blir det helt rätt. Gör tvärtom och det funkar. That´s life.

Allting sker inom ramen för ditt eget liv. Så sa psykologen i TV-serien Graven, när en polis jämförde sin egen ”lilla” olycka med de som drabbats ”mycket mer”. Definitionen av katastrof är individuell och subjektiv.

Komplimanger är alltid trevliga. Jag fick en fin för ett tag sedan. Det var en person som tittade mig i ögonen och sa; Gunnar, du har en så snygg… Innan hon avslutade meningen började mina tankar förhoppningsfullt gissa vad det var som kunde vara så snyggt. Kunde det vara näsan… eller hakpartiet… kanske frisyren… eller varför inte skjortan? Dialekt, hörde jag henne säga. Vadå, sa jag. Du har en så snygg dialekt, sa hon.

Det står en medelålders ek vid min parkering. Den är 300 år gammal och nyss har frisören varit på besök. Frisören kallas arborist och för några veckor sedan klättrade han upp i trädet, kammade ekens hår och tog bort de grenar som grånat. Nu är den vacker som en ungbjörk.

I våras köpte vi en ny båt till Breidagård, stället där jag jobbar. Det är en träbåt, en blidöeka med gamla anor. Den är handgjord, vacker och väldigt lättrodd. Den flyter som en fjäder på vattnets yta, som en storvuxen konkurrent till alla lättfotade skräddare. Tyst är den också. Och mycket, mycket rank.

I Luleå och Uppsala är det många som lever korridorliv, men i världen utanför är det många fler. Människor som begränsar sitt inre liv för att skapa kontroll. Människor som tänker trångt.

Det bor en löpsedel inom oss alla. Kanske fladdrar den långt därinne, dold bakom välknutna slipsar och välstrukna blusar. Eller så är den alltid för våra ögon, en ständig källa till skuld och självförakt. Löpsedeln lovar pinsamma avslöjanden.