Ganska ofta lyser det ”oläsligt kort” när jag försöker betala maten med ICA-kortet eller parkeringen med Shell-kortet. Det finns en stor svart pil som visar åt vilket håll man ska dra kortet och ibland står det också ”försök igen” på displayen. Somliga drar och drar medan kön växer i takt med irritationen. Andra har upptäckt lösningen: Strunta i pilen, gör precis tvärtom och drag kortet åt andra hållet. Då blir det helt rätt. Gör tvärtom och det funkar. That´s life.
Konsten att göra tvärtom är ädel och underbar. Om ingen gjorde tvärtom skulle det aldrig skapas nya recept. De flesta företag bygger på att någon vågat tänka tvärtom. Utan ”tvärtom” fanns inga diskussioner och samtalsämnen. Om det aldrig blev tvärtom skulle livet vara förfärligt tråkigt.
Kungen har gjort tvärtom. Istället för att trona på distans när flodvågskatastrofen inträffade, så närmade han sig sina känslor och gav ord åt dem. Först höll han ett vackert tal där han uttryckte sin empati, sen publicerade han och Silvia en helsidesannons i flera dagstidningar där de sa sig vara stolta att tillhöra ett så givmilt folk. Annonsen, som var ett öppet brev till svenska folket, undertecknades av Carl-Gustaf och Silvia. Kungen – av alla – är den som gett medkänslan både ord och officiellt ansikte. Snacka om tvärtom.
Göran Persson har däremot problem. Han gör inte tvärtom utan tycks följa någon slags femårsplan där ingen planerat in en flodvågskatastrof. Han suckar förvisso, men det tycks mer vara över de envisa frågorna än katastrofen i sig. Han höjer ögonbrynet men inte i häpnad utan mer som en tillrättavisning. Jag förstår det egentligen inte, för visst är Göran Persson också människa. Självklart bekymrar han sig och känner både sorg och vemod. Men varför uttrycker han det inte? Varför knäpper han bara kostymen hårdare istället för att öppna upp? Varför vågar han inte göra tvärtom?
Jaja, vem är jag att döma Göran? Det finns många politiker som uttryckt sina känslor, heder åt dem. Sen finns en kung som blivit en av oss. Sen finns vi, vanliga medborgare som har vårt eget liv att slita med. Att oftast göra som alla andra och följa instruktioner men ibland, bara ibland, göra tvärtom. Och upptäcka livet.
/Gunnar Sjöberg