Det bor en löpsedel inom oss alla. Kanske fladdrar den långt därinne, dold bakom välknutna slipsar och välstrukna blusar. Eller så är den alltid för våra ögon, en ständig källa till skuld och självförakt. Löpsedeln lovar pinsamma avslöjanden.
Vi har avskaffat dödstraffet men varje dag hängs människor ut på kvällspressens löpsedlar. Likt en bödel kryper reportern i mörka gränder och jagar byten att avslöja. Inte förklara, bara döma.
De flesta av oss kan ju säga att det bara handlar om andra; berusade Big Brother-Lindor, fifflande stadsmissions-ledare, rattfulla politiker, porrsurfande präster. Men vad lär oss en löpsedel?
Varje människa är en berättelse och bakom varje avslöjande finns en historia. Kanske inte en ursäkt, men en djupare berättelse som kan öppna för en annan förståelse. Allting är alltid mycket mer komplicerat än det ser ut att vara.
Det tragiska för de som hängs ut är att ingen orkar lyssna till den längre berättelsen. Löpsedeln antas säga allt, dagen efter är det andra avslöjanden som gäller. Två dagar efter massakern i Madrid avslöjade Aftonbladets löpsedel de billigaste mobiltelefonerna och Expressens hur många sockerbitar som gömmer sig i 91 livsmedel.
Kvällstidningarna gör sitt jobb och fyller uppenbarligen något slags behov. Men tänk om det behov de fyller just är flykten från våra egna liv? Så länge vi kan svära över andras försyndelser slipper vi ta itu med våra egna. Löpsedlarna erbjuder både avrättning och undanflykt.
Så är det, ända till dess du själv hänger där. Tänk dig den tanken; allting dras fram, det skriks ut i krigsrubriker. Ingen bryr sig om din förklaring, du blöder trycksvärta.
Kanske borde vi oftare tänka den tanken när vi förfasar oss i tidningssoffan.
Löpsedlarna är en mental och själslig förorening. Livet handlar om att söka glädjen mitt i all möda – att försöka se guldkornen och njuta av dem. Jag tror att varje ”chock” och ”avslöjande” äter en bit av vår livsglädje, den förvrider perspektivet bort från glädjen till skandaliserandet och moraliserandet. Och plötsligt handlar livet om att söka fel hos andra istället för det goda.
Kanske överdriver jag. Men visst vore det härligt med en löpsedel med detta löfte: Allt är förlåtet.
/Gunnar Sjöberg