Ibland inleder jag de retreater vi erbjuder med en bön: Gud, hjälp oss att älska oss själva. För somliga är det en befriande bön, för andra låter det nästan som en synd.
Vi är mitt inne i fastan nu, och det är den profana skuldregleringens tid. Vi syndar genom att äta feta semlor och söker botgöring genom att gå sju varv runt kvarteret. I värsta fall varar denna typ av sekulariserade fasta långt längre än ända in till påska. Hela livet kan bli en plågsam kamp mellan att unna och bestraffa sig själv.
Det är som om vi inte tror att vi är värda det goda här i livet. Men hur ska jag kunna älska andra om jag föraktar mig själv?
Att älska sig själv, att som i Anna Maria Rosendahls nionde bud erkänna både det goda och onda inom sig, är källan för den kärlek jag kan ge andra. Vågar jag se min egen svaghet, kan jag också överse med andras. Vågar jag vara stolt över min egen prestation, kan jag också känna glädje över andras.
Jag vet inte varifrån självföraktet kommer. I värsta fall kommer det med modersmjölken; ”se nu mitt barn vad du gör med mina bröst” viskar den ammande modern i babyns öra. ”Förlåt” blir barnets första ord… Ursäkta att jag finns, det var inte meningen.
Det kan också komma från predikstolen. Det finns en typ av förkunnelse som i fromma ord förnekar det sant mänskliga och därmed även sårbarheten. Det nakna och ärliga blir fult och någonting att dölja både för Gud och medmänniskor. Konsekvensen blir att vi gömmer oss för varandra, undviker att blotta vår svaghet och hela tiden lyckas hitta de som är värre, sämre, fulare. Allt medan självföraktet växer likt en invärtes mögelskada.
Den som inte går i kyrkan kan förlora sin självkänsla bara genom att läsa veckotidningar. Vi söker det perfekta och i ett sånt läge finns det inga rum för misstag. När vi skvallrar om andras skandaler kan vi tillfälligt känna oss bättre, ända tills vi bläddrar fram sidan med det senaste bantningstipset eller kärlekstestet eller framgångsreceptet.
Åh, de sanna helgonen skrattar åt sina misstag, men vi som inte är heliga blir bara arga. På provet ska det vara 48 poäng av 48 möjliga. MVG. Man ska väga precis på tabell annars är det övervikt eller undervikt. BMI. Att behöva andra är en svaghet och att be om förlåtelse är en förlust.
Sokrates sa att den visaste människan är den som inser att hon ingenting vet. Fullkomligheten är fördold och förnekandet av detta är människans största misstag.
Vad annat kan man göra än låna en bön av Lina Sandell: Öppnade ögon, Herre mig giv.
/Gunnar Sjöberg