”Bara vi inte glömmer att producera socialtjänst”, sa en socialchef när personalen föreslog mer tid för varje besökare. Häpp, tänkte jag och gick för att producera lite själavård.

Klockan hade stått stilla ett tag och urtavlan blev fundersam. Pendeln rörde sig inte en millimeter; bara tanken på ännu ett slag gjorde den helt matt. Problemet var att pendeln börjat tänka framåt; under 24 timmar skulle den tvingas pendla 86 400 gånger. Hur mycket blir det på ett år? Det var då den blev så trött. Det var inte arbetet som var problemet utan själva tanken på arbetet, alla slag som väntade.

Jag skickar mig själv som bifogad fil till en kamrat. Gunnar Sjöberg.pdf heter filen. Det är jag, men bara nästan.

Jag har ofta kul på jobbet och det har mina medarbetare också. Vi skämtar, ler och säger uppmuntrande saker till varandra. På anslagstavlan brukar jag rita roliga saker. Sen drar jag pappavitsar. Typ: Nu är det vår. Vems? Vår.

Det närmsta jag kommit ett kloster är att jag övernattat på några. Det närmsta jag kommit en sekt är att jag bott tre mil från Knutby.

Ganska ofta lyser det ”oläsligt kort” när jag försöker betala maten med ICA-kortet eller parkeringen med Shell-kortet. Det finns en stor svart pil som visar åt vilket håll man ska dra kortet och ibland står det också ”försök igen” på displayen. Somliga drar och drar medan kön växer i takt med irritationen. Andra har upptäckt lösningen: Strunta i pilen, gör precis tvärtom och drag kortet åt andra hållet. Då blir det helt rätt. Gör tvärtom och det funkar. That´s life.

I vår postmoderna tid tror vi gärna att bara otrampade stigar leder till insikt. Som om livsmeningen är individuell, en helt egen upptäckt. Vi kanske rentav uttrycker ett förakt för allt gemensamt. Med arrogansen som ledstjärna dumförklarar vi det kollektiva. Så kan vi hålla på ända tills livets skörhet gör sig påmind i vårt eget liv - inte andras - och allting faller samman. Vad finns då som bär? Var finns spår att följa i vilsenheten?

Utan att vara nudist vill jag påstå att det nakna är det naturliga. Avklätt heter föreläsningen du kan läsa om i artikeln bredvid. Påklätt är människans öde.

Jag gillar både mörker och ljus. Därför flyr jag gärna den svenska ljusa sommaren för att finna både ock vid Medelhavet. Ljusterapi på dagen, mörkerseende på natten. Perfetto.

Allting sker inom ramen för ditt eget liv. Så sa psykologen i TV-serien Graven, när en polis jämförde sin egen ”lilla” olycka med de som drabbats ”mycket mer”. Definitionen av katastrof är individuell och subjektiv.