Jag har ofta kul på jobbet och det har mina medarbetare också. Vi skämtar, ler och säger uppmuntrande saker till varandra. På anslagstavlan brukar jag rita roliga saker. Sen drar jag pappavitsar. Typ: Nu är det vår. Vems? Vår.
Nä, riktigt så är det inte men vi brukar prata om vikten av att ha kul på jobbet, det som artikeln bredvid beskriver. Konsten att se jobbet som en möjlighet, inte ett tvång. Vill du inte jobba så kan du alltid låta bli, vi har ju ingen arbetsplikt i landet. Att du sen saknar pengar för att göra det du vill, tja, det problemet får du väl lösa då.
Tips: Jobba. Är du osäker? Fråga de många som längtar efter jobb men inte hittar nåt.
Vår vaktmästare brukar säga att han går till jobbet med ett leende varje dag. Tro mig, det beror inte på lönen. Vad det handlar om är att vara inkluderad, sedd och medräknad. Respekterad helt enkelt. En i gänget. Behövd och uppskattad.
När jobbet upplevs som en pina kan det bero på många saker; hopplösa arbetskamrater, trista arbetsuppgifter, dålig arbetsmiljö eller en knäpp chef. Men problemet måste ju inte ligga utanför mig själv, det kan också vara nåt som har med just mig att göra. Typ bristande kompetens, för få utmaningar eller allmänt livskaos. Huvudfrågan är: Vad kan jag göra åt saken?
Den sämsta lösningen är bitterhet och att utse sig själv till offer för en ond och oförstående omvärld. Att frånsäga sig makten över sitt eget liv är så ytterligt tragiskt. Självklart finns det en massa faktorer som gör att vi tvingas behålla ett jobb fast vi inte trivs med det, men jag tror att vi oftast gör det för att vi faktiskt vill nånting annat. Vi vill bo kvar, vi vill ha stabilitet, vi vill inte sänka lönen och vi vill inte ha mer ansvar. Därför jobbar vi kvar, trots allt. Behåller jobbet för att inte förlora något viktigare.
Då är vi tillbaka till ruta ett där det står: Lev ditt liv. För att göra det kanske jag väljer att stå ut med vissa saker, typ ett urtrist jobb eller en hopplös chef. Men då har jag i alla fall valt det… Att inte välja förändring är också ett val.
Kanske kan det hjälpa att betrakta sitt liv som ett belamrat bord. Det finns en massa saker på bordet, men bara du har makt att duka det. Vad kan du göra något åt, vad kan du inte påverka? Vad vill du ha där, vad vill du plocka bort? Vad handlar om att förändra situationen, vad handlar om att acceptera läget?
Kanske blir det inte mer kul på jobbet, men genom att se saker som de är skapas i alla fall någon slags ordning även i kaos.
/Gunnar Sjöberg