75 inlägg taggade med "Norrbottens Kuriren, Kultur"

På El Molinos i Nerja i södra Spanien vet man vad helighet är. Baren är fylld av människor och det är allsång och solosång, fingerdans och magdans och liv i överflöd.

Denna kyliga vinter gäller det att leva nära livets varma källor. Så medan rullgardinens nerdragna läge ännu ger rum för minnen och drömmar, vandrar tankarna till en av förra sommarens tidigaste morgnar.

Jag mötte en vandrande affärsidé, en ekonom som målade upp sin framtidsvision. Framtiden ligger för de entreprenuriella sa han och det var då min blyertspenna gick sönder. Framtiden ligger för de som vågar ta för sig och sticka ut. De som kan inta en scen eller åtminstone ett rum på trettio snabba sekunder. De som kan presentera sig själva i fem intensiva minuter. De som vågar vara lite galna sa han och stötte skrevet mot en dam på första parkett. Lite crazy. Eller sexy som han också sa. Det var då, just då, jag blev trött.

Läste i en reklambroschyr att tomten ”påminner oss om julens största budskap. Att äta många pepparkakor och vara snäll”. Julevangelium enligt Mammon. För att få oss att stå ut i mörkret kränger de nitton meters lysdioder och en porslinsängel för 249 spänn. Jag tror det är en fallen ängel.

På Alla Helgons Dag bländar oss kyrkogården med sin skönhet och sorg. I de fladdrande ljusen kan vi ana den ensammes saknad. Långsamma steg, lågmälda samtal. Men i mörkret slår hjärtat snabba slag.

Några lever på minnen, andra på sitt hopp. Jag försöker leva på båda. När höstmörkret rullar in hämtar jag styrka ur minnet. Jag minns de dagar som gjorde så vacker entré i Toscana. Det var då det var som vackrast - långsamt och plötsligt på en och samma gång. Ljuset med sitt smygande anfall gav inte mörkret en chans. Inte heller den fuktighet och klibbighet som dragit in under de nattsvarta timmarna. Det var som om allting hade premiär – nya skiftningar, nya dofter, nya vinklar. Som en skönhetstävling mellan veckans alla dagar.

Vi väjer inte för de svåra frågorna. Ungefär så kan det låta när ett nytt pratprogram introduceras på TV. Sedan ägnas tre minuter åt aneroxi, fyra åt mamman som förlorade sitt barn, åtta minuter åt Spice Girls splittring, sju åt frågan om självmord bland unga, fem åt underbemanningen inom vården. Mitt i alltihop en treminuters video med Be Witched. Man tackar. 30 minuter om allt men ändå ingenting.

I sommar har himlen fällt många tårar. Tänk om regnet vill påminna oss om rätten att gråta. Om tillåten sorg.

Blev omkörd av en ryss på rakan norr om Jävre. Först såg jag det gamla bilmärket, sedan en dimma som av olja och sist landskoden: RUS. Jag skymtade också en sliten pälsmössa bakom ratten innan avståndet blev för stort.

Ibland kan man höra knappnålar falla. Eller var det bara förr i tiden – då farmor satt i mörkret i sitt flickrum och väntade på att farfar skulle viska gonatt bortifrån stora björken. Då bakre sätet i bussen från basketmatchen i Tärendö fylldes av den blyge pojken och den vackra flickan med hjärtan som slog för varann. Vem kan höra knappnålar falla idag?