Jag mötte en vandrande affärsidé, en ekonom som målade upp sin framtidsvision. Framtiden ligger för de entreprenuriella sa han och det var då min blyertspenna gick sönder. Framtiden ligger för de som vågar ta för sig och sticka ut. De som kan inta en scen eller åtminstone ett rum på trettio snabba sekunder. De som kan presentera sig själva i fem intensiva minuter. De som vågar vara lite galna sa han och stötte skrevet mot en dam på första parkett. Lite crazy. Eller sexy som han också sa. Det var då, just då, jag blev trött.
Visst var han orginell. Men å andra sidan – är man två meter lång är det lätt att sticka ut. Vad han sa var egentligen vad alla andra framtidsprofeter säger. Eller kanske det är de som säger som han. Jag bara undrar över hur så många kan vara så säkra på det enda vi inte vet någonting om.
Medan han fortsatte prata började jag tänka hädiska tankar. Tänk om framtiden inte alls ligger för de entreprenuriella.. Inte för den företagsamme utan för den fundersamme. Inte för den som tar för sig utan för den som står bakom. Den som erkänner sitt beroende av andra. Tänk om framtiden ligger för de som lever i skuggan av alla strålkastare och visioner.
Vad hjälper det en människa om hon vinner allas uppmärksamhet men förlorar sin själ? När vinden börjar blåsa handlar det om att stå stadigt. En framtidens stigfinnare måste känna sina rötter.
/Gunnar Sjöberg