Jag hörde en sorglig historia berättas i City-akuten på TV. Det var om en man som satt instängd i ett rum med två dörrar. På den ena stod det "Ej utgång" och på den andra "Ej ingång". Så där satt han och rullade hatten mellan sina händer.
Utan påsken skulle det inte finnas någon kristen tro. Det är denna vecka allting avgörs; är han Gud eller en tidig Harry Potter? Sanning eller saga?
”Ha en fantastisk fredag" ropar radiorösten till en lyssnare som ringt in. Jag suckar lite lätt och funderar på varför det inte räcker med att ha en bra kväll eller rentav en helt okej. En annan variant är ju att önska ”en trevlig helg” som man gjorde på farfars tid.
Jesus var ingen healer, så banal är inte kristen tro. Kallar man honom det, låter det som att han var någon slags antik motsvarighet till Joe Labero. Lokki lokki no hands, jag kan gå på vatten.
Pubertet är finnar och revolt eller ingenting alls; noll respons, noll engagemang. Typ. Å andra sidan kan även en 40-åring få finnar och en pensionär revoltera, så det är inte alldeles enkelt.
Förr sa man ”det stinker” om sånt man inte gillade. Nu säger man att ”det suger”. Om inte tidigare så har vi väl lärt oss denna språkliga utveckling av allas vår Robinson-Patrik. Det var mycket som sög för honom.
Jag känner Göran Persson. Vi har aldrig träffats och kommer nog aldrig att göra det. Men jag känner honom ändå och förhoppningsvis skulle han känna igen mig.
Jag har jobbat som präst i 20 år och den vanligaste fråga jag fått är om jag tror att det finns något övernaturligt. Jag har alltid svarat ja – den som tror på Gud måste ju bejaka tron på det övernaturliga, sådant som inte logiskt kan bevisas. Gud är ju liksom ingen kemisk formel. Men jag tror varken på spöken eller högljudda väckelsepredikanter.
De tre vise männen kom till krubban häromdagen, tretton dagar försenade. Deras mod var stort när de lämnade allt för att följa sin längtan. Men trots att de var vise män, alltså stjärntydare och spåmän, fick dom problem på sin resa och höll på att missa alltihop. Det finns en gudomlig tröst i detta; det kan strula för oss alla. Och det finns ett löfte; den som följer sin längtan finner den eller blir åtminstone funnen i den, vilket är ännu större.
De släpade fram henne ur skuggan och ställde henne framför mannen som påstod sig kunna förlåta syndare. Själva bildade de en ring; de var männen med uppgift att försvara moralen. ”Vad säger du”, sa de till honom och pekade på kvinnan i mitten. ”Hon har begått äktenskapsbrott och Lagen säger att hon ska dödas. Vad säger du?”