Håhåjaja. Jag har alltid haft svårt för kategoriseringar, allra mest människor som kategoriserar sig själva. Typ ”jag är en spjuver”. Tråkigare människor finns inte. Eller föreläsare som delar in människor i ”Disko-Dick”, ”Lata Lisa” och ”Röjar-Roger” och tror sig förklara världen på det sättet. Håhåjaja.
Jag har sett David Letterman göra narr av doktor Phil och jag har skrattat högt. När jag sedan såg hans terapeutiska show första gången blev jag imponerad. Han kan sin sak, men visst är han ändå ganska tunn, inte bara i håret?
Det är inte lätt att vara människa. Olen syntynyt Korpilombolossa, så det finska svårmodet följer mig var jag går i skogar, berg och dalar. Å andra sidan strävar jag efter det spanska lättsinnet och övar stenhårt varje sommar. Vamos a la playa.
Alltså. Varannan vecka har jag en alldeles särskild form av tvångstanke. Jag ska skriva den här spalten utifrån en artikel jag inte kan läsa förrän någon dag innan deadline. För att hinna i tid tvingas jag tänka. Är inte det att tvångstänka?
Visst är kaos granne med Gud, men inte på annat sätt som att höger snuddar vid vänster bara man snurrar tillräckligt långt. Men de är inga goda grannar.
Jag skriver min krönika den dag Anna Lindh har dött. Tiden har stannat, hennes död är så offentlig. Men döden stannar aldrig, varje dag tvingar den fram nya tårar. Alla bär på en sorg.
För två år sedan fällde jag ett träd för att kunna kolla in TV3. Min skamlöshet förbjöd mig inte ens att skriva en krönika om nidingsdådet. I somras mötte jag en person som påminde mig om både krönikan och skamlösheten. Jag kunde bara hålla med; visst är det förskräckligt att fälla ett träd bara för att få bra bild på TV:n. Å andra sidan är människan ganska förskräcklig. Även jag.
Ett av mina första hembesök som präst var hos en döende kvinna från Tornedalen. Vi firade en enkel mässa, sen ville hon att jag skulle sjunga psalmer. Och jag sjöng och sjöng, Lutherpsalm på Lutherpsalm. Till sist blandade jag ihop melodierna och när allting började låta som Blinka lilla blev jag tyst och bad jag om ursäkt. Det gör inget, sa hon och log. Din röst är vacker och orden det viktiga…
Det är svårt att skriva om familjen. Antingen riskerar det att bli en moralkaka om familjeupplösning eller en inställsam artikel om vikten av förändring. Dessutom har jag föreläst ganska mycket om familjen och behovet av tillhörighet. Kärna.
Att ha livlig fantasi är en gåva från Gud. Det tycker nog inte rationalisterna, de som hänvisar till ”verkligheten” när argumenten tryter. Kanske håller inte ens farfars skolfröken med. På den tiden skulle man koncentrera sig på uppgiften, ta en sak i taget, vara förnöjsam. Men en gåva från Gud är den, fantasin.