Det är inte lätt att vara människa. Olen syntynyt Korpilombolossa, så det finska svårmodet följer mig var jag går i skogar, berg och dalar. Å andra sidan strävar jag efter det spanska lättsinnet och övar stenhårt varje sommar. Vamos a la playa.
Var finns mellantinget, brygden av de båda? Syntesen? Det geografiska svaret blir Tyskland, men det kan väl inte stämma? Typ Kassel. Näe…
Livet handlar om balans.
I artikeln bredvid berättar Maria Paijkull om psykosyntesen. Jag har aldrig hört ordet förr, men teorin verkar vettig. Allting är en helhet och för att inte krympa som människa måste jag våga byta perspektiv. Röra på fötter, blick och alla sinnen.
Rörlighet kräver reflektion, vilket ibland kan vara en bristvara i vår tid. ”Det bara blev så” är det vanligaste svaret på frågan hur saker och ting hänger samman, varför somligt blir fel och somligt helt rätt. Det bara blev så, vem bryr sig? Ära vare slumpen.
Eller så är det någon annans fel; föräldrarnas, hustruns, chefens, tidningarnas, prästens, skolans, politikernas. Listan kan göras hur lång som helst.
Åh, Björn Borg, kom tillbaka. Visa oss vikten av rörlighet, av fotarbete. Lär oss att inget bara blir.
Det finns knappast något mer tragiskt än människor som fastnat i offertanke och självömkan. Självklart kan vi vara offer – på ett djupare plan är vi alla offer för livets omständighet, ingen av oss har ju bett om att bli född. Men den enda som kan förändra mitt liv är jag själv.
Att bara se sig själv som ett offer är att begränsa sitt liv. Det är att ge upp, att låta gårdagen inte bara kasta sin skugga över dagen utan även förmörka morgondagen.
Det som varit har varit; låt oss därför låta det vara. Det som är det är; låt oss nu ta tag i våra liv. Och morgondagen; den kommer av sig själv och har nog av sitt eget svårmod och lättsinne.
Låter jag som en försäljare av lyckopiller? Eller som en billig Ulf Ekman? Det är inte min mening, men bara för att diverse suspekta typer lagt beslag på det positiva tänkandet får vi inte låta hopplösheten sänka oss. Livet är för viktigt för det. Och för kort.
Min kompis Ulf (inte Ekman) har gjort en film om kampen mot aids i Tanzania. När han kom hem berättade han om afrikanernas skratt och humor; aldrig hade han mött en sådan glädje. Och det mitt i det värsta lidandet!
Livet är en helhet; kropp, själ, ande. Svårmod och lättsinne, glädje och sorg. Korpilombolo, Spanien och Tanzania. Till och med Tyskland. Livet är både ock, sällan antingen eller.
Vägra vara offer.
/Gunnar Sjöberg