227 inlägg taggade med "Norrbottens Kuriren, tema Insikt"

Det närmsta jag kommit ett kloster är att jag övernattat på några. Det närmsta jag kommit en sekt är att jag bott tre mil från Knutby.

I vår postmoderna tid tror vi gärna att bara otrampade stigar leder till insikt. Som om livsmeningen är individuell, en helt egen upptäckt. Vi kanske rentav uttrycker ett förakt för allt gemensamt. Med arrogansen som ledstjärna dumförklarar vi det kollektiva. Så kan vi hålla på ända tills livets skörhet gör sig påmind i vårt eget liv - inte andras - och allting faller samman. Vad finns då som bär? Var finns spår att följa i vilsenheten?

Utan att vara nudist vill jag påstå att det nakna är det naturliga. Avklätt heter föreläsningen du kan läsa om i artikeln bredvid. Påklätt är människans öde.

Jag gillar både mörker och ljus. Därför flyr jag gärna den svenska ljusa sommaren för att finna både ock vid Medelhavet. Ljusterapi på dagen, mörkerseende på natten. Perfetto.

Martin Luther, den missförstådde livsnjutaren, hade problem med den katolska kyrkans syn på synd och bikt. På 1500-talet var avlatshandeln en lönsam bransch och ett effektivt sätt att hantera sin skuld. Man köpte sig helt enkelt fri, den som hade tillräckligt med pengar kunde till och med befria hela släkten från skärseldens plågor. Money talks.

De senaste dagarna har jag lyssnat till musik av Arvo Pärt. Hans musik är spröd som själva livstråden, det är musik för ofärdstid. Jag höjer volymen för att kunna höra den tystnad som bär tonerna. Sakta, sakta blir delarna till helhet och tystnaden en del av melodin. Tystnaden är lika viktig som tonen. Tänk om det är samma sak med livet; att tystnaden omsluter, bär och ger klang åt all vår glädje, all vår sorg.

Allting har sin tid. Nu är tid för livets smärta. Det är också tid för oss göra det svåraste av allt: Att vara människa. Tid att sänka axlarna, sucka och bara vara. Tid att vara sårbara.

När Jesus föddes gick människor på tå, inte för att de var rädda att väcka barnet utan för att de var rädda att göra fel. Det var Lagen som gällde – inte bara 10 Guds Bud utan alla andra hundratals bud som hade lagts till för att göra Lagen komplett. Tanken var enkel; människan är ett problem och om hon inte har en lag hon tvingas underordna sig kommer allting att bli kaos. Lagen var Gud.

Jag läser artikeln bredvid och blicken börjar flacka över mitt skrivbord. Jag ser två intorkade kaffekoppar, tre stämplar, en massa post-it-lappar och ännu fler papper. Och gem, tusen sorters gem och jag vet inte hur de hamnat där. Plus en prästkrage mitt i allt, alltså en sån jag har runt halsen ibland. Papperskorgen är överfull och i fönstret står en mycket torr orkidé.

Oj, jag läser artikeln bredvid samtidigt som jag befinner mig på en utbildning i kommunikativt ledarskap. Enligt Patrik Malmberg, som intervjuas i artikeln, är det precis en sådan utbildning som syftar till att lära mig som chef att skapa en ”välgödd ledning och ägare”. Oj, ska jag avbryta utbildningen?