Martin Luther, den missförstådde livsnjutaren, hade problem med den katolska kyrkans syn på synd och bikt. På 1500-talet var avlatshandeln en lönsam bransch och ett effektivt sätt att hantera sin skuld. Man köpte sig helt enkelt fri, den som hade tillräckligt med pengar kunde till och med befria hela släkten från skärseldens plågor. Money talks.
Martin ville inte köpa sig fri. Han gick in för att göra bot och bättring och aldrig förr har världen sett en så nitisk bekännare. Han biktade sig, försökte komma på alla fel han gjort och alla dåliga tankar han tänkt. Sen fick han förlåtelse av prästen, men redan 10 meter från biktstolen kom han på att han glömt en sak… eller redan tänkt en dålig tanke till… så han gick tillbaka till bikten. Vissa dagar gjorde han inget annat än att springa mellan biktstolen och kyrkporten.
Vi kan skratta åt Martin, men är det inte samma självbestraffning vi ser i självsvält, skärning och hysterisk motion idag? Jakten på att vara perfekt utifrån egna överkrav tar sig minst lika bisarra utryck som på Luthers tid.
Vad hände med Martin? Han insåg att det ändå var kört; hur många gånger han än biktade sig skulle han aldrig kunna nämna all sin brist för redan innan han sagt amen så sprack rättfärdigheten. Han accepterade läget. Han förstod att han aldrig skulle kunna stå inför Gud och säga: Här är jag som har gjort allting rätt. Jag Martin, ren, oskyldig och perfekt.
Martin Luther köpte sig inte fri, han såg sanningen om sig själv i vitögat. Sen upptäckte han att han blivit friköpt och det är vad den lutherska kyrkan förkunnar. Det ska jag inte skriva om nu, det kan du lyssna till i kyrkan på söndag.
Simul justus et peccator. Så sammanfattade Luther sin människosyn. Samtidigt syndare och rättfärdig. Alltså, människan är både ock. Vi kan göra underbara saker, vi kan göra fiasko. Vi är både goda och onda, inte antingen eller. I denna insikt gömmer sig en stor hemlighet: Det är helt okej att inte räcka till. Du duger ändå.
Lagt kort ligger. Rensa bordet framför dig, ta en lapp och skriv ner ditt liv. Antecka förlusterna och vinsterna, det som blev och det som inte blev. It´s my life sjunger både Jon Bon Jovi och No Doubt. På bladet ser du ditt.
Ta ett nytt blad, där är din framtid. Bara du kan fylla den. Acceptera läget. Lämna det som varit, lev i det som är och lita till det som kommer.
Amen.
/Gunnar Sjöberg