Oj, jag läser artikeln bredvid samtidigt som jag befinner mig på en utbildning i kommunikativt ledarskap. Enligt Patrik Malmberg, som intervjuas i artikeln, är det precis en sådan utbildning som syftar till att lära mig som chef att skapa en ”välgödd ledning och ägare”. Oj, ska jag avbryta utbildningen?
Kanske min räddning finns i att Svenska Kyrkan är min ledning och ägare. Just nu behöver den gödas lite grand. Inte nog med alla skandaler, denna landsomfattande förening har dessutom skadeskjutits av Aftonbladet, vår radikala räddare av nationen. ”Tjäna tusenlappar – gå ur Svenska Kyrkan” skrek tidningen för några veckor sedan och tillhandahöll utträdesblanketter. Massor av svenskar passade på att spara massor av tusenlappar. Grattis Aftonbladet och alla nyrika medborgare!
Nu väntar jag bara på att tidningen ska uppmana alla människor att gå ur facket, lämna Greenpeace, skippa hockeymatchen och sluta ge bidrag till Världens Barn. Då kommer vi att spara väldigt många tusenlappar, så många att vi kan köpa Aftonbladet varje dag. Med bilaga.
Åh, vad hände med socialismen?
Nåväl, jag ska inte gråta över alla utträden och svikna ideal. Är inte medvetenheten hos kyrkans medlemmar större än en löpsedel kan det lika gärna få vara. Men jag undrar vad som händer när kyrkogårdarna växer igen, körerna slutar sjunga och man tvingas stänga Nederluleå kyrka.
Patrik Malmberg kom till insikt om att han varit en ”fotsoldat i livets ytliga armé”. Tänk om fler av oss kom till samma insikt. Kanske det bästa vi kan göra är att sluta köpa IT-aktier och Aftonbladet. Och spara massor av tusenlappar.
Eller så gör vi tvärtom. Köper tidningarna, stannar kvar i Svenska Kyrkan och skänker pengar till Världens barn. Öppnar plånboken och alla sinnen istället för att stänga dem. Kanske får vi då vara med om samma omvändelse som Patrik, en upptäck av nya samband - typ att det är genom att ge som man får och genom att förlåta som man blir förlåten.
Jaja, nu är det bara ett dygn kvar av min utbildning. Jag tror inte alls jag lär mig hur jag ska göda min ägare och ledning. Däremot känns det som att jag upptäcker nya sidor hos mig själv. Jag möter människor från Säpo och Saab och Telia Sonera och fast vi inte kan ett smack om varandras jobb lär vi varandra massor.
Kan det också vara ett samband - att det är genom att möta andra som vi möter oss själva och genom att möta oss själva som vi möter Gud? I så fall borde fler gå utbildningen, färre köpa kvällstidningen och alla vara med i en kyrka.
/Gunnar Sjöberg