Hoppa till huvudinnehåll

· 3 min att läsa

För två år sedan fällde jag ett träd för att kunna kolla in TV3. Min skamlöshet förbjöd mig inte ens att skriva en krönika om nidingsdådet. I somras mötte jag en person som påminde mig om både krönikan och skamlösheten. Jag kunde bara hålla med; visst är det förskräckligt att fälla ett träd bara för att få bra bild på TV:n. Å andra sidan är människan ganska förskräcklig. Även jag.

· 5 min att läsa

Hon var långt före sin tid, Johanna Sandén som gav namn åt stiftsgården Breidagård. Redan då, 1915, såg hon den värdekollision vi just nu är mitt inne i, vi som kallar oss moderna. Hon såg brytningen mellan tradition och öppenhet, mellan plikt och lust, kollektiv och individualitet.

· 3 min att läsa

Ett av mina första hembesök som präst var hos en döende kvinna från Tornedalen. Vi firade en enkel mässa, sen ville hon att jag skulle sjunga psalmer. Och jag sjöng och sjöng, Lutherpsalm på Lutherpsalm. Till sist blandade jag ihop melodierna och när allting började låta som Blinka lilla blev jag tyst och bad jag om ursäkt. Det gör inget, sa hon och log. Din röst är vacker och orden det viktiga…

· 3 min att läsa

Det är svårt att skriva om familjen. Antingen riskerar det att bli en moralkaka om familjeupplösning eller en inställsam artikel om vikten av förändring. Dessutom har jag föreläst ganska mycket om familjen och behovet av tillhörighet. Kärna.

· 3 min att läsa

Att ha livlig fantasi är en gåva från Gud. Det tycker nog inte rationalisterna, de som hänvisar till ”verkligheten” när argumenten tryter. Kanske håller inte ens farfars skolfröken med. På den tiden skulle man koncentrera sig på uppgiften, ta en sak i taget, vara förnöjsam. Men en gåva från Gud är den, fantasin.

· 3 min att läsa

Jag hörde en sorglig historia berättas i City-akuten på TV. Det var om en man som satt instängd i ett rum med två dörrar. På den ena stod det "Ej utgång" och på den andra "Ej ingång". Så där satt han och rullade hatten mellan sina händer.

· 2 min att läsa

Jag for till Hamburg för att delta i en systemanalys av några kyrkor. Vi var åtta personer som skulle testa en arbetsform med en glasklar poäng: Ju fler perspektiv desto större klarsyn. Jag tror de flesta håller med om att det verkar vettigt, utom de som väljer att gå enögda genom livet.