I somras besökte vi Öregrund. ”Oh så pittoreskt”, sa vi och beställde en espresso på baren vid båtarna. Eller expresso som servitören sa.
Vi hann även besöka Nerja, en liten pärla norr om spanska Malaga. Där var vackert, orört och genuint. ”Typiskt spanskt” som vi säger när det blir tävling om vem som haft den bästa semestern. En dag besökte vi en badpark en bit därifrån och då passerade vi Torrox, denna motsats till Nerja. Där fanns alla höghus, alla dieselluktande bilar och där bodde alla tyskar. ”Villa Germano” hade det kunnat stå på kartan. Till och med affärerna skrev sina skyltar på tyska.
Vi hade hört talas om Torrox redan innan. Den stackars staden används ibland som en bild för det totala utsuddandet av all originalitet. Ett avskräckande exempel på anpassning och utslätning.
Motsatsen till pittoresk stavas torrox. Vid espresson i Öregrund påminde vi varandra om alla andra vackra platser vi besökt: Kukkola och den utsökta siken, Överkalix och de solblekta skyltarna på Brännaberget, Piteå och paltarna.
Plötsligt blev jag trött av espresson. Trött på det pittoreska och genuina. Det kändes som att jag skulle kvävas av allt som ska vara så fint, allt jag borde applådera och fotografera. Allt som är så eljest. Det måste finnas folk som tycker Öregrund är trist och Jukkasjärvi en besvikelse. Hela livet är ju en subjektiv upplevelse. Det finns inga givna definitioner på vad som är vackert, skönt, roligt eller pittoreskt. I en tid när allt och alla ska sälja på sin särart kanske det är dags att slå ett slag för det som inte är något speciellt.
Typ lättöl och en capricciosa. Eller en rastplats på tyska Autobahn. Sånt som aldrig blir fotograferat.
Alla regler har ett undantag, men ibland känns det som att undantaget har blivit själva regeln. Tänk om allt blir så originellt och läckert att vi glömmer det självklara och börjar skämmas för det vardagliga. Det genuint normala.
Dags för revolt. Dags för tyska semestrar och stolta diabildsvisningar från Kanaris. Dags att hylla fasta arbetstider, TV-tittande och mainstream-kultur. Det riktigt udda är kanske att vara som alla andra egentligen är. Att våga vara sann.
Kanske ska man flytta till Torrox?
/Gunnar Sjöberg