227 inlägg taggade med "Norrbottens Kuriren, tema Insikt"

Vad vore livet utan hörn? Inget att runda, inget att frukta. Inget att heller städa eller gömma undan i. Livet som en blankpolerad yta, ett rentorkat bord utan slut. Hur dött vore inte ett sådant liv? Och hur falskt?

Följ din dröm. Inget svar på rubrikens fråga är så enkelt, billigt och lättköpt. Följ din dröm, jag lovar du går vilse.

Inför skolstarten ger jag ett råd till alla föräldrar: Ställ upp för era barn. Jag vet att det finns undantag, gränser för vad ett barn kan göra mot sina föräldrar och att man då måste sätta en gräns. Men strunt i undantagen. Mitt råd är detta: Ställ upp för era barn.

Vanligaste frågan sista tiden: Nå, hur känns det att fylla femtio? Fylla gubbe, fylla pensio, ha nått halva vägen? Tack bra.

Vemod är också ett sorts mod. Mod att bli berörd, tänka på händelser och människor som passerat. Allt som blev bra och allt som blev dåligt. Men allt som framförallt passerat. Det som icke längre är.

Why can´t we go on as three, sjöng David Crosby redan på 70-talet. Jag har alltid gillat låten, mest för gitarren och rösten. Jag har svårt att se någon djupare mening i texten annat än att den handlar om att det är jobbigt att välja mellan två goda ting. Jag har också svårt att se någon djupare mening i resonemanget om polyamorösa förhållanden.

Hörde en person säga att religion sitter mellan öronen. Han menade väl men ingenting kan vara mera fel. Religion är ett system av föreställningar om Gud men för att den ska ha ett fäste krävs hjärtan. Guds och våra. Grunden är gemenskap, även om vi lever i en tid när vi tror att allt är individuellt.

Det är synd om människan sa Strindberg. Absolut. Särskilt den som tror sig kunna leva ett felfritt liv, utan en ond tanke och självisk handling. I teorin vet vi ofta hur det borde vara men i praktiken blir det annorlunda. Sådan är människans lott. Det är inte lätt att vända andra kinden till när man får ett slag under bältet.

Vari sitter tryggheten? I något yttre eller inre? I något som aldrig förändras eller något som förändras med mig? I båda fallen tror jag på det sistnämnda. Att sätta all sin tillit till det yttre, som bilbältet eller bankboken, är bräckligt. Och att försöka hålla fast vid något som aldrig förändras skapar bara besvikelse. Tryggheten gömmer sig i mjuka leder och ett mod att falla. Att släppa taget och lita till att någon bär.

Hur många tonårsföräldrar har inte stressat och upprört påmint sitt barn om nåt som måste göras, nåt som borde ha prioriterats eller nåt som aldrig skulle ha skett. Svaret är lika skönt svidande som riset i bastun. Det är lugnt mamma. Det är lugnt pappa.