Vad vore livet utan hörn? Inget att runda, inget att frukta. Inget att heller städa eller gömma undan i. Livet som en blankpolerad yta, ett rentorkat bord utan slut. Hur dött vore inte ett sådant liv? Och hur falskt?
Som gränser är till för att överträdas är hörn till för att rundas. Gränsen skapar spänning, hörnet likaså. I min ungdom spelade jag i ett band som skrev egna låtar. En mycket märklig titel var Hörnstolparnas Hunger. Det blev aldrig mer än en låttitel men om vi skrivit en text tror jag den handlat om det sorgliga i att vara den som rundas utan att själv få runda. Hörnstolpen som bild för det stillastående som förvisso skapar trygghet men saknar liv. Hur djup är inte hörnstolparnas hunger efter nya perspektiv, egna hörn att runda?
Nåväl, kanske var det tur att vi aldrig skrev någon text. No man is a hörnstolpe. Ingen av oss kan leva ett liv utan att runda hörn och bara den mest skenhelige tror sig kunna leva utan att överträda en gräns. Visst, vi kan tassa på tå, hela tiden hålla koll på kartan och vart frestarn lägger ut försåt, snaror på vår levnadsstråt. Men det finns snaror och hörn ingen av oss kommer undan. Döden är det definitiva hörnet men innan dess finns relationen det är dags att bryta, resan som måste göras, jobbet man tvingas byta. Vid varje hörn står rädslan givakt. Stillestånd kan te sig mer lockande än det okända; hellre ett känt elände än ett okänt vadsomhelst. Men vid hörnet står också spänningen, löftet om något annorlunda. Ett löfte som andas liv, även ur smärtan. Det gäller också döden. Tänk om hörnet är vägen framåt?
Livets hörn utmanar oss till att prova något nytt och lita till att det ändå blir bra. Den som aldrig vågar runda missar mycket. Jag hyllar inte flykten, det är inte det jag vill säga. Men jag hyllar nyfikenheten. Livstörsten - ambitionen att nyttja vårt begränsade livsutrymme. Hellre blir jag anklagad för att ha levt för mycket än hyllad för att ha stått still på samma fläck.
Men kanske den främsta meningen med hörn är att kunna bevara både hemligheter och damm. Skillnaden mellan att städa och Städa handlar om hörnen. Ser det bra ut eller är det rent?
I våra inre rum finns hörn som bara är våra alldeles egna. Där samlas hemligheter och allt vi inte orkar ta tag i. Var rädd om din hemlighet, behåll åtminstone en. Men låt inte dammet sprida sig för mycket för det enda rum vi inte kan flytta från är vårt inre. Det behöver inte vara rent, men visst är det trevligt om det känns bebott?
/Gunnar Sjöberg