Hörde en person säga att religion sitter mellan öronen. Han menade väl men ingenting kan vara mera fel. Religion är ett system av föreställningar om Gud men för att den ska ha ett fäste krävs hjärtan. Guds och våra. Grunden är gemenskap, även om vi lever i en tid när vi tror att allt är individuellt.
Religionen sitter i hjärtat och alla öppna sinnen. Varför sjunger fågeln, frågar sökaren. För att den har en sång, svarar mystikern för att öppna upp för vad religionen handlar om. Tilltro, fascination, tålamod att lyssna inåt, mod att söka djupare. Inte rusa till svaret utan dröja vid den fråga som rymmer svaret.
Dansen och dansaren är inte samma sak. Men ofta ser bara dansen. Nu när sommaren stormar in ser vi blommorna tränga genom snön, dropparna falla och gräset grönska. Fågeln sjunger, lövet spricker ut… stanna i tanken, följ skeendet, våga se… kanske anar du dansaren. Bakom allt det underbara vi har omkring oss, ser du den Underbare?
Visst, jag låter svärmiskt. Alltför religiös och känslomässig kanske. Men än sen. Religionen sitter inte mellan öronen. Inte den religion jag bekänner mig till i alla fall. Öppna ditt hjärta, säger prästen i nästan varje gudstjänsten. Det låter som en klyscha men är precis vad religion handlar om. Öppnade hjärtan och sinnen. Tänk inte hela tiden, känn efter också. Försök inte definiera tillvaron, släpp taget. Gör inte en kalender av ditt religiösa liv, följ impulsen. En blank dag kan bli den viktigaste i ditt liv. Bejaka öppenheten och utsätt dig för risken att drabbas av mysteriet. Sök dig närmare de som också söker.
Jag var på retreat under påskhelgen. Under tystnad läste jag en bok av Anthony de Mello. Han berättar historien om råttan och elefanten. Elefanten hade klivit i poolen för att bada och så dök en liten råtta upp vid poolkanten. Kliv upp sa råttan bestämt, men elefanten vägrade. Du måste kliva upp, försökte råttan men varför skulle elefanten bry sig om ett sånt måste? Till slut klev elefanten ändå upp, färdigbadad och skrynklig. Varför har du stått och väntat här hela tiden, frågade han råttan. Jag ville kolla att det inte var du som snott mina badkläder, svarade råttan.
Tragisk är den som tror att religion sitter mellan öronen. Tragisk är den som tror sig begripa Gud. Tragisk är den som aldrig frågar varför fågeln sjunger. Salig är den ödmjuke.
Det är lättare för en elefant att passa in i en råttas badkläder än för Gud att passa in i våra föreställningar om det gudomliga.
/Gunnar Sjöberg