Hos frisören lär mig Vecko-Revyn hur jag blir snygg med G-metoden. Inte ens en fyrtioåring kommer undan. Det handlar om att följa nåt slags schema - käka päron istället för meloner. Jag har aldrig gillat meloner, så det är inget problem. Problemet är möjligen min spegelbild.
Som ett stenskott stod Vittnet mitt på altanen. Med ena handen rättade han till slipsen, med den andra höll han hårt om Sanningen. Med en tung suck reste jag mig ur stolen för att på något sätt hantera situationen. Men hur är en Tvivlare snäll mot ett Vittne?
Vart är vi på väg frågar vän av ordning och tar ett stadigt grepp om lyktstolpen. Den stolpe som alltid visat vägen och gett trygghet åt stegen. Vännens problem är att vägarna numera är så många. Inte sju utan sjuttiosju. Minst.
När jag för tredje gången trycker på CD-spelarens repeat-knapp inser jag att jag är fast. Jag gillar klassisk musik. Den smeker mina öron, lindrar smärtan, öppnar sinnet.
Mötte en österrikare i Wien. Med en överdådig lunchtallrik i viloläge berättade han med stolthet om sig själv, sitt jobb och sitt kunnande. Han sade sig ha både språköra och fotografiskt minne. Hans munväder var jag redan bekant med.