Zygmund Bauman, den mästerlige filosofen och sociologen, har skrivit en bok som heter ”Skärvor och fragment”. Bara titeln är värd priset. Den säger allt om vår tid.
Vi söker så ofta samband och sammanhang. Ett plus ett ska bli två och har man sagt a ska man säga b. Men talen går inte längre ihop och efter a följer bara tystnad. Några ropar i vrede: Vad är meningen? Vad betyder det här? Andra ber till Slumpen.
Kanske meningen står att finna i bristen på sammanhang. Kanske anar vi nånting först när vi läser livet mellan raderna eller utanför marginalerna. Allting måste inte hänga ihop, åtminstone inte för alla samtidigt. Visst kan man förtvivla över alltings föränderlighet – var finns de band som håller, de avtal som gäller? Ur svek växer misstro och ur misstro ensamhet. Ett folk som saknar tillit är ett sargat och sårbart folk.
Å andra sidan är mångfaldens gåva moralens möjlighet. Den tvingar oss att ta ansvar, att välja. Moral växer ur den egna övertygelsen och meningen ur min inre känsla. Det handlar om att söka och finna, förlora och söka på nytt.
Under sommarsolen tecknar fåglarnas vingslag budskap om livet. Det är Guds graffiti, möjlig att tolka men omöjlig att förstå.
/Gunnar Sjöberg