Amelia Adamo tycker att hennes hälsokurva är på topp, enligt en intervjuv. Grattis säger jag och förstår mycket väl att hennes barnbarn Sixten bidrar till välmåendet. Hugo, mitt barnbarn, får mig att må bra.

Som tur är finns saker och händelser som kan slå omkull oss, få oss ur balans fast vi trodde vi både vuxit klart och vuxit fast. Cykel-Emma kan ta silver i OS och som någon sade; från den dagen är hennes liv sig inte likt. Men vi behöver inte ta medaljer – kärleken har samma effekt, livet blir sig inte likt när vi väl har drabbats. Något eller någon som får våra hjärtan att pumpa på ett annat sätt. Något eller någon som vänder upp och ner på det invanda och blåser in nytt liv även hos en medelålders man.

För länge sedan var en kompis och lyssnade på ett föredrag av Göran Kropp, den numer avlidne äventyraren. Han skulle berätta och visa bilder från ett av sina stora äventyr så förväntan var stor. Vad jag minns av kompisens recension var att det bara blev för mycket. Redan vid andra bilden sa Kropp ”Kanon” om upplevelsen och så fortsatte det resten av föreläsningen. Det fanns inga andra superlativ, allting var ”kanon” med undantag för det riktigt fantastiska som var ”kanooon”. Om jag förstod min vän rätt så gällde det att hålla koll på vokalerna för att förstå nyansen…

Härmed utlyser jag amnesti från och med den 1 juni. Efter den dagen är det bekymmerslöshet som gäller. Mentalt sommarlov och tillåten flykt. Vi tar det till hösten, så lyder befrielseropet för alla oss som vill ta ansvar och köra ända in i kaklet. Nu kan vi slappna av och ta allt jobbigt som ligger framför oss till hösten istället.

Döden utgör ingen gräns för människans värde. Den grundprincipen har präglat den kristna och humanistiska människosynen under lång tid. Den döde är värnlös, kroppen lika utsatt oavsett ålder och samhällsposition. Alla är värda lika stor respekt.

Problemet är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad, sa Martin Luther King. Men problemet är också att de goda människorna kan göra så onda handlingar för att försvara det goda.

Bara den som kan skratta är trovärdig i sitt gravallvar. Bara den som inser att arbetet inte är allt kan lägga all sin tid på det utan att gå under. Bara den som behåller en egen vrå i sitt inre rum kan släppa in andra utan att bli utplånad.

Se vi gå upp till Jerusalem är snart bara en sång som judar kan sjunga och göra det samtidigt. Den heliga staden har murats in i en egen värld. Palestinierna, både kristna och muslimer, fördrivs och förtrycks systematisk och de judar som vill fred motarbetas. Det finns planer på att starta ett landslag i fotboll för Palestina. I Latinamerika, för där bor flera hundra tusen fler än i det sk hemlandet. Det fanns inte härbärge i Betlehem för Maria och Josef när de vandrade från Nasaret. Idag skulle de inte släppas genom checkpoint.

Är det skillnad på att leva med minnen och leva på minnen? Kanske. Den som lever på minnen tronar på ett bräckligt bygge, för hur vet jag om minnena stämmer? Framförallt, vad har de för värde ifall avsikten är att ge mig status och stadga idag? Att leva på minnen är att pumpa kraft ur en brunn som sinat och skapar bara en sorglig distans till nutiden. Skugga istället för ljus. I den meningen är det lika bra att glömma det som varit.

Somliga har svårt att säga jag. Typ idrottsmän. Alltid, i varenda sportintervju, frågar jag mig; varför säger personen alltid ”man” hela tiden om sig själv och varför tar personen aldrig paus? Det måste vara ett elände att vara klippare på TV-sporten.