En gång blev jag kallad nihilist av en moralist. Han tyckte att jag inte fördömde videovåldet tillräckligt hårt. Och hårdrocken och rollspelen och godisfigurerna och veckotidningarna. Jag log och höll masken. Väl hemma såg jag i Nationalencyklopedin att en nihilist är en som förnekar existensen av objektiva värden. Alltså är jag ingen sådan, men å andra sidan kan jag njuta av en actionfilm, stampa takten till Metallica och smygläsa VeckoRevyn.
Moralisten ser livet i svartvitt. I regel ser det mörkt ut och mörkare blir det. Alla nyanser är försök att blanda bort korten. Han drämmer näven i bordet och riktar en spotlight i allas ögon och varje vrå. Här ska avslöjas, städas undan och beskyddas. Mörkret ska fördrivas. Vilken sida väljer du?
Jag tycker man kan se ljust även på mörkret. Där gömmer sig hemligheterna, de tankar och känslor som så lätt förbleknar. Mörkret ger vila och näring åt vår längtan.
Nu vänder det, viskar vi och drömmer framåt i tiden. Att bara ana kan vara tillräckligt. För många är sommaren bäst om våren. Innan. Som ett löfte.
Så låt oss skåla med tomtarna trots att ingen dager synes än. Den är på väg.
/Gunnar Sjöberg