Glädjen kan väckas till liv av de mest besynnerliga sammanhang. Som att läsa en artikel om Trolltjärn på Bergnäset och känna doften av gårdagen. Eller lyssna till en låt av Johnny Cash och minnas tonen. Det luktar gott och låter förvånansvärt bra.
Jesus, jag vill inte dö, sjunger Johnny och låter ganska dålig. Men jag håller med. Däremot vill jag få tillbaka känslan från förr, fylla minnesluckorna och ge ny färg åt barndomens diabilder. Hämta styrka ur det som redan varit och gjort att det är som det är idag.
Vi som bara lever för dagen, eller möjligen för helgen, vi riskerar att gå vilse i tron att allt är obruten mark. Som om vi vore de enda och världen bara till för oss. I en tid när allting sker för stunden, brister banden bakåt. Vi kan kalla det frihet men tänk om det är en svaghet? Som ett träd utan rötter.
Å andra sidan; det förflutna är alltid en prolog. Berättelsens höjdpunkt återstår, hur gamla vi än är. Tro mig, glädjen möter oss framifrån.
Låt min ande vara fri, sjunger Johnny och rösten återfår sin styrka.
/Gunnar Sjöberg