Jag vill skriva nåt om Alla Pumpors Dag men jag vet inte riktigt vad, eller snarare hur. Att den håller på att ersätta Alla Helgons dag står klart och i den fromma staden Skellefteå har debatten tidigare gått hög; några vill stoppa pumporna, andra tycker helgerna kan slås ihop. Det sistnämnda är ju ett intressant alternativ; tänk dig en kyrkogård fylld med orange pumpor och en massa barn som skriker spök. Och i tomma kvarter går sörjande från dörr till dörr och tigger tröst.
Hörde någon säga att vi lever i en kultur där barnen bestämmer det mesta. Eller kanske var det så att de vuxnas dåliga samvete för hur de behandlar barnen yttrar sig i att de vill ge barnen allt. Så därför har Alla Helgons Dag plötsligt blivit Halloweeeeen, ännu ett tillfälle att käka godis, skrika och springa runt i kvarteret. Det är ju för barnens skull, säger pappa med rädsla i rösten. Jag orkar inte, är vad det betyder.
Gode Gud, varför slipper vi inte detta? Och varför låter vi inte barnen slippa det? Kan inte pumporna få en egen helg så att just denna dag får bli ett sånt där undantag? En dag då pulsen får slå långsamt, då sorgen får ta tid och såren börja blöda. En dag utan spring men full av liv, utan bus men full av gåtor. Är det inte just det vi behöver, både barn och vuxna? Ett undantag. Och ett djupt andetag. Alla Helgons Dag.
/Gunnar Sjöberg