Glöm Tyskland. Svenska fotbollsdamer gjorde succé och än en gång fick vi se hur ett lag kan lyfta enskilda individer. En reserv från Björklinge bredsidade in silvermålet och hela laget grät av glädje.
Jag tror Zlatan hade missat, för en enskild kan inte bära ett lag hur många klacksparkar man än försöker göra.
Jan-Anders Jampa Eriksson, som betytt så mycket för basketen i Norrbotten, sa en gång att lagets styrka inte är de enskilda spelarna utan det osynliga spelet mellan spelarna i tävlingssituationen. Det är därför som ett på papperet sämre lag kan slå ett bättre, för det där osynliga spelet är väldigt svårt att träna.
Kanske är det en del av förklaringen till Plannja Baskets och Luleå Hockeys stabila styrka under så många år. Ett bra lag är mer än summan av de enskilda spelarna.
Både Plannja och Luleå Hockey har haft tillfälliga svackor, men visat att ett bra lag även klarar det. Det handlar om grundtillit, både till den egna förmågan och den gemensamma styrkan. Om rätten att vara svag. När rädslan att förlora eller göra bort sig inför publik och medspelare blir större än spelglädjen, då kommer förlusterna, bortförklaringarna, utskällningarna och soloprestationerna.
Hur tränar man ett lag med bollrädda spelare?
Idrott är en bild av samhället och även där handlar det om att skapa trygghet och balans mellan kollektivt ansvar och individuella prestationer.
En gång skrev jag en krönika om de desperata försöken att göra varje människa till en enskild firma. Via datortek och tusen olika projektledarutbildningar skulle alla arbetslösa på 90-talet starta eget och hela världen bli ett mål 3-projekt. Vem orkar leva i en sådan värld?
Å andra sidan kan en kommunal, kollektiv tvångströja kväva all företagsanda. Om förbud mot enskilda initiativ blir kommunal strategi, då utarmas en bygd. Vem orkar vara företagare om inskränkthet är en dygd och nytänkande en belastning?
Både i samhället och idrottslaget är balansen nyckeln; kollektivet kan kväva individen och individen kan splittra kollektivet.
Gardera med kryss, det är både ock som gäller.
Samma sak gäller för var och en av oss. En människas styrka är inte hennes förmåga att bära allting själv utan hennes mod att lita till andra.
/Gunnar Sjöberg