”Lev din dröm” säger allt fler, som någon slags postmodern hälsningsfras. ”Läget?”. ”Jodå, jag lever min dröm. Kör mitt eget race, följer bara mina egna vibbar. Lyssnar inåt. Jag lever mitt liv, du lever ditt.” Det låter som en billig schlager. Taktlöst, skulle gammelfarfar ha sagt.
Relativismen är på promenad med egoismen och tillsammans bildar de ett logiskt par, ett mönster i en värld utan sammanhang. Saker bara blir; det finns inga samband och därmed inget ansvar, det finns ingen gemensamhet och därför ingen anledning att bry sig, det finns inga plikter och därför ingen anledning att be om förlåtelse. Så har andlighet blivit ett dockspel där jag själv står för regin och det sociala rummet en betesmark för egen tillfredsställelse.
Människan har utropat sig själv till gud och gjort djävulen till hejarklacksledare; lev din dröm, även om den blir en mardröm för någon annan. Det finns bara en hake. Drömmen kräver att du blundar.
/Gunnar Sjöberg