Jag skulle vilja fira en mässa för sargade själar. Alla Utbrända Helgons Dag. Fylla almanackan med namn på de som ägnar sin tid åt andra. De som ännu ids.
Tro mig, det finns fortfarande de som tröstar ett gråtande barn. Som lyssnar till den tyste och tvättar den gamle. Som ser Livet mer heligt än Tekniken. Men det kostar på. Lägsta lön och överkrav som växer ur omvärldens tystnad. Alltid mer, aldrig nog.
Humanismen är döende och ekonomerna pratar om att våga se verkligheten. Att vara medveten är att vara kostnadsmedveten och taxeringskalendern är en helgonkalender. Kostnader ska jagas och ledningen förstärkas. Åt den som har ska varda givet, av den som ger ska varda taget.
Varför låter vi det ske? Varför ropar vi inte ut namnen på dem och det som gör livet meningsfullt för oss. Det verkligt väsentliga. Varför vänder vi inte pyramiden? Belönar gott med gott och ger åt den som ger. Skriver en helgonkalender som flödar av kritdamm och doftar blöjor och bandage.
Det brinner men ingen verkar bry sig. Det är ju bara människor som bränner ut sig.
/Gunnar Sjöberg