En god vän sade med sorg i hjärtat att Bollibompa har förlorat sin betydelse för honom. Alltså den signatur till barnprogrammet i SVT som för landets alla småbarnsföräldrar signalerat tid för vila, trivsel, disk eller städ. Vännens barn har nu passerat åttaårsåldern och därmed också intresset för Björnes lockrop. Istället handlar det om Voxpop och Rederiet. TV är trist, tyckte vännen.
Men TV blir roligare när man blir äldre. Eller åtminstone när barnen blir tonåringar. Plötsligt kan man se en actionfilm fast barnen är vakna och vältra sig i både Rapport, Aktuellt och Regionala nyheter utan protester. Men framförallt kan man skratta tillsammans. Under veckan har tonårsbarnen gjort mig sällskap genom Vänner, Seinfeld och Letterman. Jag har t o m skrattat åt Rickie Lake.
Vänner sänds i nya avsnitt i Femman varje onsdag, men i reprisavsnitt vid andra tillfällen under veckan. Det är en underbart naturlig och charmig komediserie om sex ungdomar som bor grannar och delar allt här i livet, inte minst soffan på fiket Greenwich Village´s Central Perk. Serien handlar om allt och ingenting och däri ligger också genialiteten. Vi möter perfektionisten Monica som gör hela livet till en tävling, Tribbiani som vill mycket men misslyckas med det mesta, den virriga Rachel, den olycklige Ross, den snabbkäftade Chandler och den besynnerliga Phoebe. Vänner har vunnit flera fina priser och är nu inne på sin sjätte säsong. Den mest välförtjänta pristagaren är Phoebe – hennes underliga figur upphör aldrig att förvåna varken tittaren eller kollegorna i serien.
Seinfeld, som sänds i SVT på måndagar, har kallats världens roligaste TV-serie. För några år sedan tyckte jag serien var tråkig – trist och seg för att ingenting hände. Men så småningom insåg jag att just det var vitsen. Precis som Vänner handlar Seinfeld om ingenting och just därför om själva livet. Här ryms de verkliga vardagsproblemen; det jobbiga i att sitta i baksätet och inte kunna följa med i konversationen, det äckliga i att råka svälja en fluga, konsten att kunna avsluta ett telefonsamtal.
Veckans höjdare är ändå David Letterman, varje vardagkväll på ZTV. Hans vitsar är inte alltid de bästa, men hans samspel med publiken, studiopersonalen och oss tittare kan ingen överträffa. Letterman´s Late Show utgör förebild för flera andra pratshower, exempelvis Sen kväll med Luuk. De kan vara bra, men aldrig som originalet. Letterman skämtar distanserat med världsstjärnor, pratar inlevelsefullt med barn och låter olika djur utföra fåniga trick.
Letterman är naturligtvis en förmögen man. Vi underhåller Amerika, brukar han säga, och det är ett hårt jobb. Jag unnar honom hans pengar, för hans humor kan lysa upp den mörkaste höstkväll även i Luleå. TV är kul.
Gunnar Sjöberg