Jag har varit på handbollsmatch, en sportslig upptäckt orsakad av dotterns plötsliga intresse för denna utövning. Matchen var ett dubbelmöte, den spelades två gånger på samma kväll för att vi från Uppsala skulle slippa ännu en resa till denna avlägsna ort som heter Hallstavik. Här i söder kör man två bortamatcher på samma kväll mot ett lag som bara finns 55 km bort…
Dotterns lag är nybörjare, Hallstavik är halvproffs eftersom man inte gör annat än tillverkar papper (i Sveriges snabbaste maskin), åker speedway (i laget med det häftiga dansbandsnamnet Rospiggarna) och spelar handboll (väldigt bra). Första matchen slutade 1-35, den andra 4-32. Well, well som dom säger i pappersfabriken.
Det var som att komma till Överkalix på 60-talet. Hela byn hade slutit upp, den lilla läktaren var nästan fylld och det var en stämning av ”nu ska vi spöa storstads…” ja, ni vet. Och det gjorde dom med besked, men på ett djupare plan i livet var kvällen en seger. Att förlora kan ju vara att vinna, eller hur? Och efter halva första matchen var det som att publiken insåg det. De såg glädjen i Uppsalaflickornas ögon, hörde skratten över de stora misstagen och nåddes av en av livets största insikter: Bara den som vågar falla kan stå stadigt.
Alla förstod, utom mannen i alltför trånga jeans. Pappan som redan innan matchen ropade: ”Kom igen tjejer, visa vilka som är bäst”. Pappan som, när hans dotters lag ledde andra matchen med 12-0, skrek ”Öka tjejer, öka”. Pappan som blev tyst när jag ropade ”Hejja” när vårt lags misstag bara blev små.
Han var en tragisk figur, och jag har stött på honom förut. Kanske finns han överallt – en karikatyr av de män som tar ut all sin frustration genom någon annans agerande. Säkert går han att tycka om och t o m älska. Men jag skulle vilja knyta upp de hårt knutna Adidas-skorna och viska att han duger även om hans dotter förlorar. Att livets strider utkämpas på andra arenor och att bara den som vågar förlora kan vinna.
Nakna kom vi till världen, nakna ska vi lämna den. Vem i herrans namn bryr sig då om en förlorad handbollsmatch i Hallstavik? Jag säger det inte för att trösta dottern. Jag säger det för att jag önskar att mannen skulle skaffa sig ett eget liv.
/Gunnar Sjöberg