Det är lätt att slå ner på amerikanska pratprogram. Så låt oss göra det. Om eftermiddagarna i Kanal 5 är en spegling av vår tid finns skäl till oro. Då översköljs vi nämligen av importerade program från USA, det ena mer besynnerligt än det andra. Eftersom programmen sänds, måste det ju finnas tittare och den tanken är sorgligare än programmen.
Ytligheten blomstrar. I Blindträff skickas varje dag ett olyckligt par ut på en träff med varsin partner de aldrig sett förut. För egen del önskar jag att jag aldrig sett programmet. Jenny Jones visar upp lyckliga kvinnor som förstorat brösten till jordglober och därmed vunnit hela världen och hos Ricki Lake möter vi tolvåringar som försöker se ut som 25 och 50-åringar som ser ut som sjutton. Jerry Springfield skulle egentligen inte behöva några gäster, han är tillräckligt tragisk i sig själv.
SVT försöker hålla den amerikanska ytligheten stången och klarar det riktigt bra. Ett underbart program är PS som sänds i SVT1. Ungdomar får göra en femton minuter lång film om sig själva och denna gång var det 13-åriga Ammis tur. Hon berättade om sin svåra cancer och hur den förändrat hennes liv. Mitt i smärtan och sorgen har hon upptäckt vad som är viktigt och vilka som betyder något. ”Jag visste inte att det fanns barncancer innan, och att så många hade det”, sa hon, och kramade ”sticketanten”, sköterskan som gav henne den sjunde cellgiftsdosen.
Trots tröttheten och det korta perspektivet kunde Ammi vara lycklig i vissa ögonblick. Lycklig i en annan mening än att vara rik, ha stora bröst och ha träffat drömprinsen. Den djupa och genuina lycka som kanske bara framträder när allt är avskalat.
Undersökningar visar att svensken är som lyckligast mellan klockan 19-20 på lördagskvällar. En bidragande orsak till det kan vara ExistensTeve som sänds i SVT2 på lördagar kl 18.15. Det Umeå-producerade programmet har en proffsig redaktion, snyggt foto och smart producent. Det är också härligt att studera den känsla TV-sportens Micke Leijnegard har för de frågor som sällan ryms i Sportnytt. Gästerna i ExistensTeve är and-fådda på ett annat sätt.
Programmets tema var lycka och komikern Anna-Lena Brundin gav handfasta råd för den som vill bli lycklig: Sov ut, se mindre på TV och sänk kraven så att fler blir lyckliga. Författaren Theodor Kallifatides tyckte att jakten på lycka är det stora problemet och att kraven på vad som är ”ett lyckligt liv” gör att vi inte vågar vara lyckliga över det enkla och nära. Journalisten Petter Karlsson sammanfattade sin livsfilosofi i orden ”allt är en bonus”; vi kunde ha varit ofödda. Sångerskan Agneta Olsson sa att lyckan finns i det lilla och sjöng sedan en dansbandslåt.
Det är som med skatten i en leråker, tänkte jag, medan reportern bjöd upp till dans.
/Gunnar Sjöberg