En miljon män lyfter sina knutna nävar och lovar moralisk upprustning. En miljon amerikanska män. Tid att huka sig i soffan.
De kallar sig Promise Keeper och är på marsch också i Sverige. Här heter de Löftesbärarna eller MHF, Män som Håller Löften.
Kanske är de räddningen för det förfallna västerlandet. De kräver mer av mycket: mer Gud, mer renhet, mer barn, mer äktenskap, mer regler, mer trohet, mer föräldrar, mer arbete, med mera. Löftet gäller moralisk bättring med början hos sig själv.
Å andra sidan lär historien att miljoner män och moral är en dålig kombination. Blodet har liksom aldrig hunnit torka mellan korståg, fälttåg och kamper för den Goda Saken.
Det är bra att många vill ge rum för moral och etik. Bra är också att de etiska diskussionerna flyttat från föreläsningssalar till fikarum. Mindre bra är att det så ofta handlar om andra och så sällan om mig själv. Politikerna borde ha bättre moral och fackföreningarna och företagarna och prästerna och journalisterna och lärarna och ungdomarna och föräldrarna och alla andra utom jag.
Jag imponeras inte av att Löftesbärarna är en miljon och på väg att bli fler. Moralen prövas i det personliga ställningstagandet, inte i ropet från ett massmöte. Moral handlar om mitt eget liv, mina egna tankar, känslor och handlingar. Den formas i möten med människor och i stunder av eftertanke. När jag möter mitt eget ansikte och den andres.
För att nå de djup där moralen får fäste krävs tid och mod. Så hellre en moraliskt medveten man än en miljon amerikanska löftesbärare. Hellre en omoralisk handling än en moralisk masspsykos. Och hellre ett viskande förlåt än ett skrikande löfte.
/Gunnar Sjöberg