Det var det där med att leda med förtroende och räkna med Tillit och Frihet. Så skrev jag i min senaste krönika och sedan dess har jag bl a föreläst för ett Luleå-företag om Etik, Moral och Kultur. Av detta lärde jag mig massor.
Jag hade ett ganska humanistiskt och individuellt perspektiv, men i sin sammanfattning lyckades företagets VD skapa en brygga mellan det individuella och det strukturella. Jag hade pratat om att alla människor har sina inre rum, han påminde om att också alla företag och organisationer har det. Då blev sambandet klart: Förutsättningarna för en levande organisation är desamma som för en levande organism.
I varje människas inre rum ryms summan av alla hennes erfarenheter; både sorger och succéer. Vi kan försöka förneka det, gömma undan alla våra misslyckanden och hoppas ingen ska upptäcka dem. Då blir det inre rummet som den skräckgarderob jag till min stora tröst insett att inte bara vi bygger upp hemma… alltså den där garderoben som rymmer allt från den borttappade skidstaven till de hoptorkade träningskläder ingen någonsin orkar plocka undan. Skräckgarderoben är en sopstation och räddare på samma gång, ty innehållet är det som vi annars inte vet var vi ska rymma.
Poängen är att vi kan fly från nästan allting utom just det inre rummet. Därför måste vi försöka bli vän med det, hur sorgligt det än är. Vem orkar släpa runt på en inre skräckgarderob hela livet? Den som förstår vad jag menar anar också hemligheten: Ur smärtan växer en styrka. Även den sorg jag bär inom mig rymmer en kraft, utan den vore jag inte den jag är. I det jag fruktar kan befrielsen döljas.
Om detta gäller levande människor gäller det enligt VD´n också levande företag. Jag tror det är så. Varje företag bär på sin historia av misslyckanden och succéer. Bara genom att ärligt öppna detta inre rum för insyn kan medarbetarna känna sig hemma. Inga dolda utrymmen, inga lönndörrar eller vallgravar. Det företag som vågar misslyckas kan bli en vinnare, precis som den människa som vågar misslyckas är stark.
Detta har med Tillit och Frihet att göra. Tillit till att jag duger, trots mina brister. Frihet att både lyckas och misslyckas. Utan detta inget mod, utan detta inget liv.
/Gunnar Sjöberg