Aftonbladet tar pulsen på sommaren. Fem plus är att kissa ute, två plus är svågerns hembrända och att jobba i juli är noll. Jag tror att Aftonbladet är döende.
Vem tar pulsen på det verkliga livet? Det som verkligen betyder något. Vad är svågerns hembrända mot mötet med en älskad? Eller en arbetsfri juli mot glädjen att ha ett jobb? Och att kissa i motvind är ingen höjdare.
På löpsedlar och i samtal missbrukar vi orden. Vi säger att vi älskar bilar och bregott och hatar mygg och meloner. Det är kris när Konsum hunnit stänga eller en maska gått på strumpan. Och med en bredsida i krysset möter oss Frälsaren på sporten. Vi pratar i övertoner.
Med vilka ord ska vi klä våra verkliga känslor? Vi måste återupptäcka den förtroliga viskningen och de små bokstävernas språk. Och lära oss förstå tystnaden. Den talande tystnaden.
Ordens devalvering stör mig, men inte så mycket att jag rasar. Så många andra verkar rasa - landshövdingen, kommunalrådet, regeringen, kyrkoherden och föräldrarna. Ordet rasa är ett av de mest nyttjade i dagspressen. Det verkar betyda ”jättemycke´ arg på något sätt”. Typ.
När något rasar befinner det sig i fritt fall. Men rasa är också ett indisk ord för de känslor konst och kultur ska väcka. Det handlar om livets nio känslor: kärlek, glädje, sorg, mod, fruktan, avsky, förundran, leda och frid.
Rasa är fem plus.
/Gunnar Sjöberg