Jag vet inte om det är dåligt samvete över vårt välstånd, men nånting får oss att ofta prata om det som saknas i våra liv. ”Aldrig får man vara riktigt glad” säger Bill när mjölken är slut. ”Typiskt” svarar Bull med en suck. Har vi inga problem ser vi till att skaffa dom.
I flera veckor har vi bombarderats med broschyrer och uppmaningar om att välja rätt, rätt, rätt. Som fanns det någon som verkligen ville välja fel, någon stackare som medvetet gick in för att bädda för en olycklig framtid. Fast å andra sidan har jag i svaga stunder tvivlat på broschyrernas vägledning. Tänk om valet vi gör är fel i alla fall. Hur vi än gör.
Problemet med pensionsfixeringen är den grundläggande osäkerhetsfaktor som döden innebär. Ingen fondförvaltare vill naturligtvis säga det, men vad hjälper det en pensionär om hon tjänar 25 lakan i månaden om hon redan är svept? Det är samma problem med aktiefixeringen. Det är klart att det är bra att ”låta pengarna jobba”, men om alla våra drömmar och strategier handlar om vad vi ska göra sen, vilken mening är det om detta ”sen” aldrig hinner ske.
Det handlar om perspektiv och var vi lägger vår energi. Visst, den som spar han har men den som delar med sig får. Det är liksom en helt annan tillväxt; kärleken växer när den delas, gemenskap och förtroende likaså. Så kanske vi ska välja fel i alla fall. Se på liljorna på marken och himlens alla fåglar. Välja livet och låta morgondagen bära sina egna bekymmer.
/Gunnar Sjöberg