Hoppa till huvudinnehåll

Äkta vara

· 3 min att läsa

För någon vecka sedan pratade jag med brorsan om äkta vara, en gryende längtan efter det som är äkta. Så lite ingredienser som möjligt i brödet, så mycket genomskinlighet som möjligt i organisationen och så mycket ärlighet som möjligt i livet. Om potatisgratängens återkomst och innehållets betydelse. Levande vatten istället för bubbel på burk. Innehåll före form, helt enkelt. Äkta vara.

Några dagar senare var jag på julkonsert med Sissel Kyrkjebö. Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet, sjöng hon och jag föll med hela Konserthuset i Uppsala. Den stålblå titanbyggnaden fick plötsligt färg och de prisbelönta rulltrapporna stannade upp. Hennes röst fick regnet att bli till snö och de svarta gatorna klädde sig i vitt. Hade hon sjungit i Luleås Kulturhus hade alla böcker öppnats och den vinande vinden lagt sig.

Var får hon sin röst ifrån, undrade vi efteråt, hon öppnar ju knappt munnen. Äkta vara är både svaret och vad hon är. Det som bär kommer inifrån. Utan åthävor och genvägar gav hon mig den julfrid jag just då behövde. Den senaste veckan har den burit mig.

Julfrid är en glädje över äkta vara, en smak av livet som det var tänkt. Närhet, värme och levande ljus. Livets grundton, som finns där mitt ibland oss men är så svår att höra. Vi har vant oss vid snabbmat och ytliga kontakter, tidsjakt och ständig nåbarhet. Men tänk om det är fusk, om alla genvägar leder bort?

Julen handlar om att komma hem. Den där grundtonen föds mitt ibland oss och finns i alla skeenden och känslor. Visst hade det kunnat vara en tvådagars graviditet, ett kejsarsnitt i ett palats och ett liv möjligt att snabbspola. Men Gud tar inga genvägar.

Förenkling är en farlig frestelse som skenbart gör livet lättare att förstå och ta till sig. Insikter växer långsamt, även om de kan drabba oss. Kärleken likaså.

Julen 2008 skulle kunna bli början på en livsstil bort från fusket och till äkta vara. Att i vardagens alla yttringar söka det äkta, det enkla men just därför det komplicerade. Julevangeliet uttrycker paradoxen; barnet i krubban gestaltar den gudomliga gåtfullheten. Kärlekens källa låter sig fyllas av människors omsorg.

Sissel avslutade konserten med det som kan bli en början. Alla reste sig och sjöng julens protestsång. Änglar den sjöngo först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: Människa, gläd dig. Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.

/Gunnar Sjöberg