Det är dags att komplicera, dags att ställa frågor, dags att tänka själv. Dags för filosofiska samtal.
Dumheten är på frammarsch. Aftonbladets löpsedlar är ett hån mot hela mänskligheten. De skriker om Carolas nya norrman och Beckhams gamla synder. Snälla, vem bryr sig? Och hur i hela friden tror någon att Helle Kleins klokheter ska synas i all bråte?
Tänk om vi börjar tala som i löpsedlar? Korta strofer vars syfte bara är att väcka uppmärksamhet. Kanske är det vad Aftonbladet vill, forma ett folk som inte ids reflektera, inte orkar tänka efter. Då får Göran P vara ifred medan vi andra bekymrar oss över hur Naken-Janne ska klara nästa vinter.
Om det inte är skvaller och skandaler som gäller så är det tvärsäkerhet. KG Hammar får ta emot hatbrev bara för att han vädjar om en stunds eftertanke. Den som vågar öppna upp kallas ”trendkänslig” och vår tids nya utmaningar, till exempel den om vigsel mellan homosexuella, kallas ”modefrågor”. Snälla, visst är kunskap något som förändras eller hade Galileo fel i alla fall?
Påsken handlar om öppenhet, men redan dagen efter är vi där och rullar tillbaka stenen. Ordning och reda ska det vara, därför låser vi in varandra i roller, positioner, åsikter, traditioner.
Jag tror på osäkerheten. Visst är tvivlarna mer intressanta än de som minsann vet hur saker och ting förhåller sig? Och förresten, utan opposition fungerar ingen demokrati. Att omge sig med ja-sägare är en ledares största misstag.
Men även om tvivel är en god egenskap är det sällan den belönas. Den som ifrågasätter och ställer besvärliga frågor gör sig obekväm i alla möjliga sammanhang, inte minst religiösa och politiska. Tvivlet skakar om, tar tid, kräver eftertanke och kanske rentav förändring.
”Panta rei”, allting flyter, sa filosofen Herakleitos för 2500 år sedan. Han menade att förändring är själva livsprincipen. Fröet blir blomma, barnet blir vuxet… att leva är att förändras.
Jag tror han hade rätt. Att stänga ute förändring är att dö, att öppna sig är att leva.
Så kom igen, låt oss hålla filosofiska samtal. Låt oss vända på stenar och fråga ”varför” lite oftare. Skippa Aftonbladet och fråga din vän hur dagen har varit istället. Eller ännu viktigare, fråga dig själv vad du vill med ditt liv. Försök låta bli att prata som idrottsstjärnor som hela tiden säger ”man” på frågan hur det känns. Man blir glad, man är stolt, man längtar… Snälla, säg ”jag” istället. Jag vill, jag tror, jag vågar.
Och sluta aldrig fråga.
/Gunnar Sjöberg