En ung liten fiskrackare var ute på fri simtur i Atlanten och där mötte han en äldre fisk. Ursäkta mig, sa den yngre, kan du säga mig hur jag hittar det där havet som kallas Atlanten. Atlanten, svarade den äldre, det är det hav du är i nu. Åhå, sa den yngre besviket, det här är ju bara vanligt vatten. Jag söker Atlanten. Sen simmade han vidare för att söka någon annan stans…
Dags att dra. Ingen har skrivit fler texter om det än Ulf Lundell. Ingen har heller beskrivit det sorgliga i flykten som han. Hur jakten på frihet kan bli ett fängelse och hur själva sökandet kan göra oss blinda. Vi skrattar förläget åt ord som förnöjsamhet och strävsamhet, ironiserar över de som ”blir kvar”. Men vad är problemet med den nöjde, den som finner sig i situationen? Är hans eller hennes trofasthet en provokation? Den strävsammes nit, bryter den mot lagen om att ingen ska ta för mycket ansvar, inte bry sig för mycket?
Och var befinner sig den som alltid är på språng? Vad upptäcker den som alltid är någon annan stans? Hur danas en karaktär hos den som aldrig är nöjd och alltid vill ha mer? Karaktärsdaning kräver tålamod och tid som inte finns. Om karaktär nu överhuvudtaget är intressant. Skriver jag och låter gammal.
Självklart är det dags att dra ibland. Alla vill till land innan forsens fall, som Lundell själv skriver. Inte leva kvar i döda relationer eller stå ut med arbetskamrater som trakasserar. Men det finns ingen anledning att romantisera flykten, eller lättrörligheten för att uppdatera sig till ett mer postmodernt språk. Insikter kräver tid och bara den som vågar känna efter kan ana de djupaste upplevelserna. Din älskade kanske trots allt är den som delar din frukost. Din bästa vän kanske ändå är den som sa dig ett sanningens ord. Den sanna glädjen är kanske vad du kände sekunden innan leendet bröt fram på fikarasten häromdagen. Och jobbet du har kanske är det bästa just för dig. Vem vet?
Så det kanske inte är dags att dra. Inte dags att simma vidare för att leta någon annanstans. Kanske är det dags att se det som är. Lyssna till det som är omkring.
I sommar kan du öva. Stå kvar i solen, känn regnet mot din kind. Öppna dina sinnen. Någon knackar på själens dörr. Inifrån och utifrån.
/Gunnar Sjöberg