Han är kraftfull och bestämd, hon är bråkig och tar plats. Han står vid sitt ord, hon vägrar ge med sig. Han är tydlig med vad han vill, hon är svår att samarbeta med. Han skäms inte för sin kompetens, hon saknar ödmjukhet.
Känner du igen resonemanget? Hur vårt beteende bedöms beror inte bara på vår personlighet utan också på vårt kön. Bra egenskaper för en man kan vara sämre för en kvinna. Ibland tvärtom, men inte lika ofta.
Mannen uppfattas oftast som norm, i det stora livet och i alla mindre liv: kyrklivet, arbetslivet, föreningslivet, näringslivet. Vi pratar om poliser och kvinnliga poliser, präster och kvinnliga präster, företagare och kvinnliga företagare. Som om det kvinnliga vore en avvikelse i sig.
Vanans makt är stor. Det är ju också därför vi pratar om Regeringen och den borgerliga regeringen. Det finns en norm och en avvikelse och normens makt är vanans makt. Avvikelsen måste hela tiden upp till bevis.
Jag har inte skrivit så många krönikor om jämställdhet. Å andra sidan skriver jag ofta om det gemensamt mänskliga och kanske är det vad jämlikhet egentligen handlar om. Att bortom attribut och könstillhörighet upptäcka det djup som förenar oss. Något vi av någon anledning har svårt att se. Eller fruktar att se.
Men jämställdhet och jämlikhet är inte samma sak. Jämställdhet handlar om lika värde mellan kollektiv, jämlikhet om lika värde mellan individer. Det är intressant för det betyder att samma människa kan uppleva sig jämställd och ojämlik på en och samma gång. Inom det jämställda kollektiva sammanhanget kan utslagning och nedvärdering härja fritt om vi inte vågar ta tag i frågan om den individuella upplevelsens relation till den kollektiva värdegrunden. Det är då som kränkningar kan förekomma i organisationer som hyllar kärlek och solidaritet. Både den som kränker och blir kränkt marginaliseras och problematiken reduceras till individuella problem.
Det är med andra ord en sak att skapa strukturer som säkerställer jämställdhet, en annan att förändra värderingar så att vi bemöter varandra som jämlikar oavsett kön, sexuell läggning, bakgrund etc. Jag vet inte vad som är svårare. Däremot anar jag att förändring precis som trovärdighet växer inifrån.
/Gunnar Sjöberg