Som en orm i paradiset slingrar sig Israels mur genom Palestina. Åtta meter betong för att stänga ute eller stänga inne, syftet kan vara dubbelt. Vad är Israel? Ett land som vill leva så oblandat att det bygger in sig självt eller ett land så fyllt av rädsla att det stänger ute alla andra?
Det heliga landet har blivit en brottsplats. Guidens lakoniska kommentar är att Bin Ladin kidnappat islam, Bush kristendomen och Israel judendomen. De sanna tillbedjarna fördrivs medan brottslingarna plundrar pilgrimsplatser på innehåll. Den som söker det heliga får leta utanför muren, där Kristus korsfästes. Gud har gått i exil.
Jag var i Jerusalem för några veckor sedan och mötte apartheid designad för 2000-talet. Både kristna och muslimska palestinierna är systematiskt trakasserade, utestängda och förnedrade med all modern teknik och de mest raffinerade metoder. Land konfiskeras, bostäder demoleras och motorvägen är bara öppen för judiska bosättare. Moralen är solklar i sin perversion: Allt vad andra har gjort mot dig ska du göra mot dem. Målet likaså: Största möjliga yta med flest möjliga vattenkällor och minsta möjliga antal palestinier.
Muren ringlar sig runt alla resurser och har förvandlat Betlehems stjärna till en tom blick. Snart finns inte härbärge för någon i födelsestaden. O Betlehem du lilla stad…
De goda krafterna kämpar i motvind – kristna, muslimer och judar som vill förståelse och dialog. Själva muren är en så bedövande provokation, den manifesterar tron på att inget möte är möjligt eller meningsfullt. Paulus skrev år 60 att Kristus rivit alla skiljemurar mellan människor. Varför bygger vi ständigt upp nya?
Jag var illa förberedd för resan. Må vara att jag glömt skydda mig mot tarmbakterier, vad jag missat var förtrycket. Israels historia är komplicerad och inget är svart eller vitt. Men de starka intrycken väckte vreden och när jag förhördes inför hemresan tittade jag den kalrakade militären i ögonen. Han skrek ut sina frågor om varför, vem, vilka, hur medan jag tänkte på guiden Carol i Betlehem och det ickevåldsprojekt – Open Bethlehem - hon försöker hålla liv i.
Vad är ditt hopp, frågade vi Carol och fick vänta länge på hennes svar. Det är att jag lär mig konsten att andas långsamt, sa hon. Vi springer ett maratonlopp, det här är ingen sprint.
Jesus grät över Jerusalem. Vi kan göra likadant. Och fortsätta kampen för att riva alla murar.
/Gunnar Sjöberg