Jag har skrivit drygt 130 texter i denna spalt sedan jag började våren 2002. Eftersom omfånget ska vara 2 500 tecken per text så blir det drygt 325 000 tecken. Du milde, vad har jag egentligen skrivit, frågar sig mitt osäkra jag. Troligen är det så att en sammanfattning vore möjlig inom ramen för 2 500 tecken. With spaces som det heter på min dator. En krönika som säger allt behöver nog inte vara längre.
Det är eftertänksamma tider för dem som besöker kyrkor denna tid. Det är Domsöndag och söndag före Domsöndag och till och med en extra söndag före söndagen före Domsöndagen som bara inträffar när påsken kommer väldigt tidigt, som i år. Tre veckor av tankar kring det som varit, är och som kanske kommer. Det vi kan ångra, sakna och ana som i en gåtfull spegelbild. Tankar om hur jag helt enkelt lever mitt liv.
Inom alla människor finns ett centrum, en kärna eller vad vi nu vill kalla det. Summan av de värderingar, känslor och erfarenheter som formar våra livsval. Det är inte statiskt, genom hela livet förändras vårt centrum. Det som var viktigt förr förlorar sin mening medan annat, och andra, plötsligt blir det som bär. Men innerst inne finns en kärna, nästan – men tyvärr bara nästan – omöjlig att krossa. En kärna som följer oss.
I dessa eftertänksamma dagar är det klokt att rannsaka sitt liv; hur lyser mitt centrum igenom i det jag gör? I mina sinnen, tankar och handlingar? Är jag trogen mot min kärna, finns det ett mönster jag kan ana? Eller är jag så förhärdad att jag inte längre bryr mig? Lever som om sista dagen vore den sista, i nån slags apokalytisk carpe diem-jakt, gripandes varje tillfälle som vore det det sista.
Lugnet gömmer sig i det gemensamt mänskliga. Strävan att vara unik, att sticka ut ur mängden, begränsar oss trots att avsikten är den motsatta. Våra kvällstidningar fylls av tabeller på vem som är mest elak, sexig, kaxig och cool. Det är en sorglig läsning för mest unik är den som vågar vara trogen sitt inre, eller hur? Vanlighet är alldeles förskräckligt underskattat.
Min poäng är denna: Hur mycket vi än skriver eller pratar säger vi egentligen samma saker, det finns en grundton och ett tema i våra liv och det är en god handling att hålla sig nära den. Att lyssna inåt och vara trogen sig själv. Till helgen är det Domsöndag och även den som inte tror på Gud kan då ta vara på möjligheten att begrunda sitt liv: Vad vill jag med det, vad gör jag av det och varför? Svaren på frågorna finns inom oss men att finna dem kräver en myckenhet av mod.
Gunnar Sjöberg