Det är en dyster artikel bredvid, den handlar om döden i olika kulturer. Möjligen handlar min krönika om någon slags död i mediakulturen, en närmare koppling har jag svårt att se. Egentligen tror jag den handlar om liv eftersom en vänlig grönskas och den blomstertid nu kommit.
Jag såg det sista av programmet Debatt på Teve häromkvällen. Bland gästerna fanns pastor Åsa Waldau från Knutby (minns du Kristi Brud?) och Bert Karlsson från Skara (minns du Ny Demokrati?). De satt sida vid sida och allting kändes märkligt. De log mot varandra men de bildade minst av allt en vacker rosett tillsammans. Snarare en riktigt hopdragen blåknut.
Gode Gud, låt inte Åsa Waldau ersätta KG Hammar i Teve-soffan.
På Pingstdagen höll KG sin sista predikan som ärkebiskop i Uppsala Domkyrka. Den var bra som vanligt och när han fick stående applåder av den fullsatta Domkyrkan hoppas jag alla hot- och hatbrev han fått genom åren var glömda. Till och med Göran P och Anitra var där, och Göran såg riktigt gripen ut.
Det finns personer som bär på en självklar andlighet och mognad. KG Hammar är en sådan, Åsa Waldau inte. Gode Gud, hör min bön, amen.
För egen del höll jag min första predikan i Uppsala Domkyrka på Annandagen, dagen efter pingst med andra ord. Numera är det en vanlig svart dag, men i många kyrkor firar vi gudstjänst i alla fall. Färgen spelar liksom ingen roll, i kyrkan är det inriktningen det handlar om: Att flytta fokus från det alldeles egna och lilla till det gemensamma och större.
Ännu märkligare än Waldaus närvaro i Debatt var en kommentar från en av debattörerna: Människan är gjord för att klara sig själv. Hoppsan, jag som trodde att just det var hennes största förvillelse, tron på att jag ska klara mig själv. Jag tror det är precis tvärtom: Att människan är gjord för andra, gjord för att leva tillsammans… inte bara för sig själv. Att vi föds in i ett sammanhang.
Pingsten handlade om vinden – medvinden, sidvinden, motvinden. Oavsett om vi tror på Gud eller inte så är en av livets största konster att kunna stå stadigt trots alla vindar. Samerna vet den rätta hållningen: Gå med lätt böjda knän säger de och låter som Jesus. Med lätt böjda knän klarar du till och med stormen, du lever jordnära och med låg tyngdpunkt. Meditativt som munkarna säger.
Nu är det sommarvind som gäller. Fotbolls-VM och lätt böjda knän. Lossa på alla knutar och knappar, sträck ut din ande och låt den andas. Det bästa återstår.
Vi ses till hösten,
gunnar