Ordfabriken

Utan reservation

Det hände sig på Bloms Möbler i Piteå för 20 år sedan. Vi var där med våra barn, lika vilda som barn var på den tiden. Ärendet var en soffa att ha framför TV´n. Vi hittade en som vi trodde kunde fungera, i något slags obestämt läderliknande material. Håller den här, frågade vi den framglidande försäljaren medan våra blickar höll koll på de framrusande barnen. Tja, sa han, det beror på. Tänker ni sitta mycket i den? Strax därefter föll en vas i hörnet bredvid men jag vägrar erkänna ett samband med våra barns vilda dans.

Vi köpte aldrig soffan. Vi ville ha en soffa utan reservation. En soffa att kasta sig i och helt frimodigt spilla i. En soffa som skulle bjuda in våra barn istället för att förbjuda dem. Snälla, hur tänkte han? Klart vi skulle sitta i soffan!

Vad är meningen med mitt liv? Fråga aldrig försäljaren på Bloms Möbler. Acceptera aldrig svaret: Tja, det beror på. Tänker du leva mycket? Åh, rädslan begränsar oss så mycket. Rädslan att inte duga, rädslan att brista och göra fel.

Ja, jag vill leva mycket! Jag vill följa varje hjärtslag i mitt liv utan att begränsa andras. Jag vill leva medan jag lever för detta jordeliv är det enda. Jag vill följa pulsslagen, låta blodet rusa och öppna alla sinnen. Jag vill leva utan reservation de dagar jag har att leva.

Visst, jag hör alla invändningar men just i denna krönika struntar jag i dem. Jag har tidigare citerat Neil Youngs kloka ord; If you follow every dream it will lead your wrong. Absolut. Jag har sedan länge kapitulerat inför insikten att jag inte är som Gud; jag vet varken vad som är bäst för mig eller andra och skulle jag bara följa min egen vilja och mina egna impulser skulle jag orsaka blodbad både i mitt eget och andras liv. Hedonismen har sin uppenbara begränsning. Men jag är också tillräckligt klok för att förstå att risken att vi lever för mycket inte finns.

Bloms försäljare är en dålig rådgivare. Lev hellre för mycket än för lite! Låt dig inte begränsas, varje dag är en bonus. Det hade ju kunnat vara ingenting! Släpp taget om det som begränsar dig, håll fast vid det och dem som berikar dig! Är du osäker om vad, böj dina knän och var beredd på sidledes förflyttning. Lätt böjda knän är en god livshållning även utanför en volleybollplan. Tänk om meningen inte är att stå stilla utan att den gömmer sig i själva rörelsen.

Detta skriver jag och ökar volymen på Spotify. Lyssna aldrig på försäljare, oavsett om de jobbar på Bloms möbler, i kyrkan eller säljer bantningsmedel. Jag försöker skriva om nåt som kan upptäckas men aldrig köpas. Nåt som redan finns där, inom oss som en längtan och strävan. Release me ,sjunger Laura på Spotify och får mitt hjärta att slå en volt. Befria mig. Till den jag är och vill vara.

Gud, ge oss mod, kraft och glädje. Så bad en arbetskamrat vid den dagliga morgonbönen häromveckan. Med mod, kraft och glädje kan vi motstå allt som vill begränsa oss. Ta sikte på soffor som både bär och klarar av allt spill.

Snälla, håll mig inte tillbaka, fortsätter Laura med bräcklig röst. Jag är ett glas med vatten som längtar till Oceanen. Befria mig. Jag sjunger med och öppnar alla kranar för att släppa fram livet. Utan reservation. Det är mer riskabelt än att köpa en soffa som kanske inte håller att sitta i. Men det är att leva.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 17 november 2009 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.