Ordfabriken

Hoppsan

Amelia Adamo tycker att hennes hälsokurva är på topp, enligt en intervjuv. Grattis säger jag och förstår mycket väl att hennes barnbarn Sixten bidrar till välmåendet. Hugo, mitt barnbarn, får mig att må bra.

Dock - en hälsokurva på topp förutsätter en förmåga att hantera misstag, inte bara barnbarn som skymmer sikten för allt ont. Så vad gör vi av våra misstag? Om detta vill jag skriva.

Jajjanåjojjo, jag ber väl om ursäkt då! När jag och brorsan var yngre skämtade vi ibland om en så fumligt framförd ursäkt. Men skämtet hade en allvarlig sida, för hur sorglig är inte en ursäkt utan avsikt? Vem låter sig luras och vem låter sig nöjas med det? Och vem tror sig komma undan så enkelt? Och framförallt, vad händer med den som kommer undan så billigt? Gud bevara oss för människor som tror att det räcker med att ropa ett sluddrigt urschäckta innan de kliver över nästa lik.

Hoppsan, det blev visst fel. Så lydde budskapet på min hemsida för någon vecka sedan, då den låg nere under flera dagar. Det är också en form av ursäkt men ack så mycket vackrare. Ett ”hoppsan” öppnar upp för insikten om att alla faller i diket någon gång, att frågan bara är när och att det är helt okej ändå. Typ prästens lilla kråka om nu någon minns den ramsa jag försöker lära Hugo.

Vad skulle hända om vi sa hoppsan oftare, både till oss själva och andra? Kanske skulle det avdramatisera alla misstag och hjälpa oss att återfå perspektiv på vad som är viktigt och oviktigt. Enda risken är att ”hoppsan” inte tas för en riktig ursäkt. Men å andra sidan tror jag att vi ibland ber om ursäkt i onödan. Det hör till livet att det strular; att hemsidor pajar, ICA-kassar spricker, väganvisningar inte stämmer och att människor råkar knuffa till varandra. ”Hoppsan, det blev visst fel” ersätter vreden med en lättsamhet och blicken kan falla på allt som blev bra istället för det som blev fel.

När det strular och inte blev som du ville, vad använder du då för uttryck? Sorry, shit happens eller en svordom? Nästa gång – för det kommer garanterat fler – kan du prova med ett ”hoppsan, det blev visst fel”. Den bekymmerslöshet som ryms i uttrycket gör luften lättare att andas. Dessutom låter det snällt istället för hotfullt. Den som säger hoppsan kanske rentav är bättre på att vara snäll mot sig själv än den som svär eder över varje eget misstag. Och den som är snäll mot sig själv har lättare att vara snäll mot andra.

Och snälla, säg inte att det är mesigt, fegt eller löjligt att vara snäll.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 9 september 2008 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.