Ordfabriken

Schlageryra

Visst, man kan bli frisk och glad av musik. Man kan också bli ledsen, sjuk och rent av galen. Vad blir du när du hör Christer Sjögren i Schlagerfestivalen bedyra sin kärlek till Joorup? Vill du bo och semestra där?

Det är schlageryra i landet, åtminstone är det vad som påstås. Det bloggas och skrivs, ryktas och beskådas. Vari yran består vet jag inte riktigt. Inte kan det väl vara tonerna eller texterna som skapar den? Är det kläderna, sminket eller Kristian Luuk? Vart tog musiken i så fall vägen? Kanske spelar det ingen roll, jag känner mig hursomhelst inte särskilt yr. Lämnar därför detta spår.

Det första vi köpte när vi flyttade från Luleå till Uppsala för att få igång retreatgården Breidagård var en väldigt bra musikanläggning till kapellet. Den grävde en krater i den budget som inte fanns, men vi har aldrig ångrat inköpet. Musiken säger mer än tusen ord och kan vara den lenaste balsam i de mest blödande sår.

Det märkliga är att en gammal melodi kan få nytt liv när den spelas i ett annat sammanhang. Jag minns en andakt en kulen höstkväll när vi lyssnade på Peter Jöback som sjöng Stilla Natt. Smörigt, traditionellt och helt underbart. Någonting hände med sången och alla vi som lyssnade på den. Bjällerklang och lussekatter vek undan för något mycket större och i tysta andetag sjöng vi med i texten: Mörkret flyr, dagen gryr. Räddningstimman för världen slår, nu begynner vårt jubelår.

Det hände just då, jag tror inte på att försöka upprepa det som ett trick. Musik kan vara magi, men det magiska är det som uppstår i stunden. Om du vill utsätta dig för den, prova lyssna till musik du gillade förr. Eller sjung en julpsalm i oktober, en påskpsalm i januari. Bryt slentrianen, försök vända upp och ner på det invanda och du upptäcker något nytt.

Kanske är det vad schlageryran handlar om. Det upp och nervända. Distraktionen från vintermörker och slask. En glimt av glädje, nonsens och dålig smak. Ett gemensamt samtalsämne hos ett folk som förlorat tron på att någon är intresserad. 90 minuter sammanhang, om än meningslöst, i en tid av skärvor och fragment. Ett löfte om fortsättning nästa helg för alla som lever som vore varje helg den sista.

Om detta är vad det handlar om, vill jag ha mer schlageryra. Jag vill till och med se Den Stora Finalen och uppröras över alla falska toner och kompisröster. Och när Christer förlorar ska jag lyssna på Arja som vill leva i Europa. Ty det vill också jag.
/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 19 februari 2008 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.