Ordfabriken

Leva stort

För några veckor sedan åkte Charlotte Kalla stort och vi både grät av glädje och fick veta vari det stora bestod. Att ta ut skären, nyttja stavlängden, våga släppa efter och glida med i tillit till en kraft större än den egna. Vara avspänd och andas lugnt med skärpan på topp.

Någon dag senare läste jag en artikel om maximalt skidglid. Med reservation för att jag fullständigt missuppfattat det hela, så visar ny forskning att det bara är en tusendel av skidans hela glidyta som är i kontakt med snön i ett tävlingsspår. Framgången hänger på hur åkaren lyckas nyttja snöns friktion mot 2,8 kvadratcentimeter glidyta. Den som vill åka stort måste med andra ord våga lita maximalt till en tusendel av hela skidan.

Jag har aldrig kunnat åka stort och kommer aldrig att kunna göra det. Men tänk att få leva stort. Känna hur det bär och går framåt och hur den inneboende kraften växer. Kanske är det möjligt men för att göra det måste vi fokusera livets glidyta, dag för dag. Det som gör att det går framåt trots klibbföre och isskorpor.

Leva stort är inte lätt. Vi hakar upp oss på det som hugger och suger och tappar fort energin. Den senaste tiden har jag försökt lösa upp konflikter som brunnit sig fast i människors hjärtan. Jag har mött människor som längtar efter glid, men som samtidigt tycks njuta av att vältra sig i en sörja av elakhet och bitterhet. De säger sig längta efter fred men hittar någon slags morbid energi i kriget. Därför startas de på nytt, med ständiga munhuggningar och pikar som river upp de sår som aldrig får läka.

Vägen ur en konflikt kan vara att byta perspektiv. Att se den tusendel av den andre som inte är helt mörk och den tusendel inom mig som ropar efter livsglädje. 2,8 kvadratcentimeter kan förändra allt. Snacka om att se det stora i det lilla.

Leva stort är ingen tävling, det handlar om livsinställning: Att se livet som en gåva och lita till den som gett oss det. Att låta sig bäras och inte se varje motgång som ”typiskt” utan något jag kan lära mig av. Det är att ta stöd av andra och vilja resa sig efter ett fall.

Att leva stort är också att se det goda hos andra. Höja blicken, våga släppa efter men även hålla emot. Att se det jag har istället för det jag saknar. Leva stort är att ta nya tag av det enkla skälet att ingen annan än jag kan leva mitt liv. Inte lägga energi på att förminska och begränsa mig själv och andra utan istället göra det bästa av situationen.

Varför inte passa på att leva stort när livet nu ändå är oss givet?

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 22 januari 2008 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.