Ordfabriken

Ljus i mörkret

Vad tänker du på när du släcker din sänglampa? Med vilken tanke tar du dig an nattens timmar?

Jag ska inte spekulera i svaret, bara konstatera att i det ögonblicket är vi nog alla lika. Det är någonting med den släckta lampan; frånvaron av ljus öppnar upp för en annan närvaro, mer påtaglig än allt vi mött under dagen. Lucia, nattens drottning, visar på ett annat ljus.

Men det är också någonting med de slutna ögonlocken. I artikeln bredvid beskrivs Mindfulness. Den gemensamma poängen med all meditation är att dra sig tillbaka, fokusera sitt inre. Somliga gör det genom att blunda, andra genom att låta blicken bli ”oseende” men öppen. När vi sluter ögonen ser vi och när vi stänger våra sinnen öppnar vi dem. Det är en av livets största paradoxer.

I mitt förra jobb hade jag möjlighet att meditera under arbetstid. Det var fantastiskt, Ola Schenström har helt rätt. Meditation och arbete i balans är som att andas in och ut i en vilsam rytm.

I mitt nuvarande jobb lyser dataskärmen hela tiden och lysrören är det första jag slår på när jag kommer in i rummet. Men imorgon ska jag låta det vara släckt… smyga in, sätta mig i soffan och bara ta in dagen. Låta ljuset smyga sig på mig inifrån istället för att anfalla som ett bombflygplan från taket.

Ära vare mörkret, men vem hyllar det? Jo, Korpilombolo Nattfestival som ägnat 14 dagar åt den magiska vinternatten. Vilken idé, att anslå tid och pengar för att se och lyssna till mörkret! Jag var där och det fungerade. Vi såg varandra och himlen i ögonen och upptäckte stjärnan. Den finns där…

I ljusets närvaro drar sig den himmelska stjärnan tillbaka medan alla jordiska skillnader blir uppenbara. I ljuset ser vi kontrasten mellan egna misslyckanden och andras succé. Då ser vi allt vi borde göra och skulle ha gjort eller måste göra och inte vill. Vi ser stresslistan, almanackan och de brister vi har så svårt att bli vän med.

Att släcka lampan är en befrielse. Att gå till vila som man sa förr. Vi kan gå till vila mitt på dagen, stänga ute ljuset och sväva i mörkret. Lita till att saker löser sig och att allt är relativt. Att Gud finns och att vi är älskade. Att livet kommer att vara lättare när vi tänder lampan igen och att ingenting eller allting kommer att vara som förr.

Vad tänker Göran P på innan han släcker lampan? Samma tankar som vi andra förstås. Duger jag, blev det bra det där? Hur ska jag göra? Vem tycker om mig?

Att släcka lampan är att upptäcka sig själv och hela världen. I mörkret är vi alla lika.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 13 december 2005 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.