Ordfabriken

Var inte rädd

När Jesus föddes gick människor på tå, inte för att de var rädda att väcka barnet utan för att de var rädda att göra fel. Det var Lagen som gällde – inte bara 10 Guds Bud utan alla andra hundratals bud som hade lagts till för att göra Lagen komplett. Tanken var enkel; människan är ett problem och om hon inte har en lag hon tvingas underordna sig kommer allting att bli kaos. Lagen var Gud.

Alltsedan dess har det funnits olika försök att disciplinera människan. Både välmenande socialdemokrater och predikanter har försökt bygga system som kontrollerar människans inneboende svaghet. Resultatet har blivit allt från tvångssterilisering till religiösa sekter. Staten och Religionen har blivit Gud.

Jesus var inte religiös. Han ville riva de system som begränsade människan, för att istället befria henne. Kolla på julkrubban så ser du mönstret; herdarna tillhörde ”syndarna” för de hade ingen möjlighet att följa Lagen. De vise männen var ”otrogna”, de kom ju från ett helt annat land. Maria var alldeles för ung och Josef en vekling som inte lämnade henne. Och över alltihop lyser den gudomliga stjärnan. Ty Jesus är Gud.

När jag hör människor säga att ”för mig är etik och moral det viktigaste” blir jag lite skraj. Det låter så lagiskt, så obarmhärtigt. Jag får en känsla av att den som säger så betraktar sig som felfri och plötsligt känner jag mig skyldig, oklart till vad men ändå.

När Jesus mötte människor sa han ofta ”Var inte rädd”. Han visste att rädslan begränsar oss – den får oss att misstro vårt eget värde och vår egen förmåga. Rädsla finns inte i kärleken, vilket borde betyda att den som är rädd inte kan älska. Kanske är det också så att den som är rädd att göra fel till sist inte ens kan göra något gott.

När USA ska råda bota på ungdomsvåldet föreslår den kristna högern att man ska spika upp 10 Guds Bud i skolans korridorer. Jag tror inte ett smack på det. Förlåtelsen är nyckeln till etiken. Jesus predikade inte moralism, utan förlåtelse och tilltro till människans förmåga att göra gott. Tyvärr har inte alla kristna förstått det.

Det var Lagen som dömde Jesus, han korsfästes som en hädande förbrytare. Ända in i det sista andetaget visade han på det bud som sammanfattar allt; att vi ska älska varandra. När han uppstod besegrades lagen, moralismen, ryktesspridningen, förtalet och skuldbeläggandet. Den förste som fick del av segern var en dödsdömd rövare.

Vad vore livet utan nåd och förlåtelse? Bara kärlek kan ge lagen dess rätta proportion.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 21 december 2004 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.