Ordfabriken

Livet som ett val

Hur kan hon göra så? Vid kafferasten, i korvkön eller i sladdriga telefonsamtal så tisslas det och tasslas det. Kan det vara så att…? Nämen, har du hört…? Vet du vad jag tror…? De svar vi kommer fram till bygger alltid på en spekulation. Vem känner en annan människa till fullo?

Varje människas liv är ett resultat av hennes egna och andras val. Vi kan vara offer, men nånstans i en människas historia finns alltid ett val. Den historien är dold för moralisten – han vill inte ens veta av den. Kom låt oss döma de förtappade så att vi kan känna oss bättre. Kom låt oss kasta stenar innan vi börjar tveka! Vad vore moralisten utan världens synd?

Men vår historia kan också vara dold för oss själva, inte ens vi vet varför vi gör som vi gör. ”Det bara blev så” är numer det vanligaste svaret på den moraliskt kritiska frågan ”varför?”. Det bara blev så…som om allting var en tillfällighet från början till slut. En verkan utan orsak.

Ofta är det svårt att spåra samband bakåt i sitt liv. Somliga, exempelvis Marie Olsson i artikeln här bredvid, har sådan klarsyn att de t o m kan skriva en bok om varför saker ”bara blev”. Andra behöver hjälp av en klok omgivning; människor som ställer kärleksfulla frågor eller minns utan att ljuga. Men den som spårar bakåt i sin historia hittar förhoppningsvis förr eller senare människor och händelser som gjort att det blev som det blev.

Att säga att våra liv är resultat av våra val innebär också att vårt ansvar blir tydligt. Kanske är det vad vi vill komma undan när vi säger att saker bara ”blir”. Människans storhet, och hennes fall, är förmågan att välja mellan rätt och fel utan att egentligen veta vilket som är vad.

Denna osäkerhet hör också till våra villkor – vi vet aldrig säkert vad som är det rätta valet. Antingen kan vi vila i den osäkerheten, eller så knyter vi oss i grämelsens alla ”om”. Tänk om…Tänk om inte… Antingen lever vi i de val vi gjort, och tar ansvar för dem, eller så lever vi i de val vi aldrig gjorde. Det senare är mer tragiskt än det förra; visst är det bättre med en dyster självinsikt än en flykt från det liv som faktiskt är vårt eget?

Vi gör våra val och ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Några ger oss upplevelser och möten utan vilka livet vore tomt, andra leder oss på villovägar, sårar, skadar och bryter ner. Även detta är en viktig insikt; ingen människa kan leva ett liv där hon alltid väljer fritt och rätt. Vi är både offer och fria, både orsak och verkan. Vår räddning är den kärlek som är större än vår oförmåga.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 26 oktober 2002 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.