Ordfabriken

Smak på livet

Alltså, ibland blir jag så trött på Internet. Trött på alla hemsidor, alla länkar, alla möjligheter…Är det verkligen bredband vi behöver, är det inte mer beröring? Och denna hets med snabbast uppkoppling, vad är det? Är det inte avkoppling vi behöver istället?

Internet är ytlighetens media. Där råder den snabba tanken och den korthuggna dialogen: Svara snabbt eller var tyst. Vem orkar läsa ett mail som säger allt? Och vem tror längre att beslutsfattarna läser alla välformulerade filer som bifogas mailet? De förblir lika oöppnade som tankens djup.

Men visst, Internet är jättebra. Det finns webbföretag som faktiskt gjort bra hemsidor och fungerande verktyg. Det är underbart med e-post och hur lätt är det inte att betala sina räkningar över nätet. Men ändå. Jag vill smaka det verkliga livet. Jag vill se ögon som ser, känna fysisk beröring och lukten av liv. För visst handlar allting ändå om närhet?

Ju mer Internet, desto mindre beröring. Kan det vara så? Och ju mer Internet, desto mer betraktande. Där ”kollar jag in” saker och ”laddar ner” information. Jag ”chattar” enstavigt och ”skrollar” mig fram i ett försök att få en snabb överblick. Alla hänvisningar och länkar ger en falsk känsla av att det alltid finns något mer – ännu mer information, ännu större perversion, ännu grövre våld. Vi söker mer och mer, men hamnar bara vilse. Varje länk kan vara en villoväg - bakom tomheten gömmer sig en större tomhet och bakom det skenbara djupet en ännu större ytlighet. Man kan drunkna även i grunda diken…

Bibelsajten, som artikeln bredvid handlar om, är bra men inte går det att surfa sig fram till Gud. Ingen hemsida kan beskriva den gudomliga gåtfullheten och ingen sökmaskin kan peka ut den rätta vägen. För den som vill söka Gud gäller det att dyka istället – försöka tränga igenom ytligheten och de enkla svaren. Att sluta surfa genom tillvaron och istället närma sig djupet i sitt eget inre – även de djup jag fruktar. Hemligheten är att det gudomliga är dolt i det sant mänskliga. Däri ligger också nattvardens mening; närhet istället för avstånd, beröring istället för betraktande.

På Internet kan man inte älska, inte ens kramas. Och man kan definitivt inte fira nattvard. Det är ingen svår nöt att knäcka – det är inte ens en nöt. Den enda nöten i sammanhanget är den som tror att kristendomens innersta handling – nattvarden – kan läggas ut på nätet. Gud sig förbarme. Den som vill smaka livet måste logga ut, öppna fönstret och låta vinden visa vägen.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 9 september 2002 under Norrbottens Kuriren, tema Insikt.